Dröm eller verklighet?

Jag vet inte längre vad jag drömt och vad som faktiskt har hänt. Gatuskyltar talar till mig och jag hör röster. Har tappat tilliten för mina vänner och vågar inte gå ut. Har dessutom gått och blivit deprimerad vilket bara gör det hela värre. Känner mig stressad. Mycket ångest. Både över mina upplevelser, stressen och allt annat man kan tänka sig. Är osäker på om människor faktiskt finns eller om de är ett påhitt av min hjärna.

När man verkligen är psykotisk brukar man inte tvivla eller vara medveten om att man är psykotisk.

Nä, det vet jag. Jag är ju inte psykotisk såklart, men symptomen gör mig orolig. För mig brukar det börja med liknande symptom och sedan stregra, inte bara komma ur det blå.

När jag sa till läkaren att världen är overklig så kastade hon på mig en epilepsiutredning. Menmen. Det kanske är bra att utreda sådant också. När jag får overklighetskänslor så försöker jag ta på saker för att komma tillbaka.

Jag har nypt mig i armen en gång i en dröm för att kolla. Det kändes ingenting. Inte alls som det gör om jag är vaken. Så, det är skillnad på realismen! Vet inte om det hjälper dig. Det som brukar hjälpa när man börjar stå med båda fötterna stadigt i luften, är mer antipsykotika. Tråkigt, men sant.

Kan inte ta mer Abilify, får medicinförgiftning. Vill inte ta annat pga viktuppgången. Är överviktig som det är. De är väldigt oroliga över mina symptom (som är fler än dessa) på psykiatrin. De försöker att övertala mig att gå tillbaka till Leponex.