Förföljd? Förföljelsetråden

Välkommen! Det är den vanligaste vanföreställningen att vara förföljd, men ofta försvinner den med antipsykotika. Vilket antipsykotika har du? Effekten mot vanföreställningar varierar mellan olika antipsykotika. Alla är inte lika bra. Oro kan vara ett förstadium till paranoia, så att försöka minska på den. Sedan är sömn viktig för dålig sömn kan öka paranoia. Läs mer om paranoia här:
www.viska.se/sjalvhjalp/oevervinn-din-paranoia

Polisen/Säpo är väl lite intresserad av mig då de hittade grejer hemma hos mig som kan användas för terrordåd, o de gjorde en andra husrannsakan för 4 år sen utan att hitta nått. Men det var bara av nyfikenhet jag gjorde sånt. Men är inte bekymrad för det, då jag inte pysslar med olagliga grejer mer.

Men värre är det att med att känna sig iakttagen, men jag vet inte av vem... Som om nån kollar in i min lägenhet, eller satt upp små kameror. Men jag äter Haldol mot det. Känner mig rädd annars. I senare tonåren hade jag en väldig social fobi, som sen utvecklades till ren paranoia, men jag mår bättre nu än då. Nu är jag 40 år.

Jag hade också social fobi i tonåren. Hade jättesvårt att äta tillsammans med andra. I skolan brukade jag ut och spy efter lunchen så jag blev mager som ett streck för hemma blev det ingen middag till kvällen bara någon omelett. Ingen fick reda på det här förrän jag flyttade till Uppsala då jag berättade det för min nya kompis. Sedan försvann det.

Min skoltid var ovanligt problemfri. Blev inte mobbad och hade inte ätstörningar. Behövde inte anstränga mig särskilt mycket för att hänga med i skolan. Kraven tyckte jag var måttliga.

Jo, jag kan känna mig förföljd när jag är ute och går ensam. Har jag hunden med mig känns det bättre. När jag känner mig förföljd är jag främst rädd för att bli överfallen (våldtagen, misshandlad m.m).

Tidigare har jag varit övertygad om att något gäng ska ta min hund ifrån mig och använda honom som leksak till kamphundar.

Cosmos skrev: Välkommen!
Paranoia är enbart en vanföreställning men för att nå dithän att man faktiskt tror på detta är vägen lång. På vilket sätt är du förföljd? Du får försöka beskriva det närmare.

Tack.

Det började under gymnasiet. Fick för mig att en kille i min klass förföljde mig, vilket jag idag vet med säkerhet att han inte gjorde. Efter att jag misstänkt min klasskompis, vilket pågick i ca 2-3 år så övergick det till att någon annan förföljer mig. Under vissa perioder har jag mistsänkt olika personer, oftast som jag inte ens känner. Ett tag mistsänkte jag en kille som betedde sig avvikande i mitt bostadsområde, något år senare stötte jag på en annan person jag inte ens kände på stan för många gånger, så jag började misstänka honom. Det har lett till att jag själv kartlagt personerna för att ha koll på de. En person som jag mistsänkte följde jag efter för att ta reda på vart han bor, följde honom från centrum ut till en stadsdel långt utanför centrum. Jag har släppt misstankarna mot alla personer jag misstänkt! Men det har övergått till att jag misstänker att någon okänd förföljer mig, som jag inte har namn eller ansikte på.

Förföljelsen mot mig ar oftast kopplad till min bostad. Allt från att jag övervakats, filmats, avlyssnats till att någon mixtrar med saker i mitt hem. Ibland kan det även vara att jag tror att någon förföljer mig på min arbetsplats eller andra platser jag vistas på. Att de är där och jävlas. Flyttar på mina grejer, tar saker m.m.