Jag hade paranoia en gång att folk som jag cyklade förbi talade om mig när jag cyklade förbi. Överbevisade mig själv att det inte var så och då försvann de efter några gånger.
Jag överbevisade aldrig min senaste vanföreställning utan tror på den fortfarande, även om jag inte tänker på den så mycket längre, det har tiden sett till.
Jag har flera vanföreställningar och en ny som sakta men säkert bestämt ska ta plats. Jag har slutat kämpa emot mina vanföreställningar. Att kämpa emot tar bara energi och kraft. Men det betyder inte att man ska agera på dom. Vilket jag inte gör? För tänk om jag har fel? Kan jag leva med det?
