Hur upplevs de tre formerna av verbalt tänkande?

Någon som känner igen min beskrivning av hur det upplevs vid 1.)normala tysta tankar 2.) främmande röster 3.) och de egna [u:n3nf27ls]hörda[/u:n3nf27ls] tankarna.

1.) Om jag utgår från mig själv och mitt tysta verbala tänkande kommer jag fram till att dessa tankar består av en föreställningen av hur orden formas kopplat till en samtidig placering av språkljuden i munnen.

2.) Den enda gången då jag inte är medveten om att jag gör på det här sättet, när jag tänker verbalt, är vid hörandet av de främmande rösttankarna. Då upplever jag varken att jag formar orden eller placerar språkljuden i munnen.

3.) När jag hör mina egna tankar högt placeras inte språkljuden i munnen. Istället upplevs de komma utifrån, men formandet av orden upplevs normalt d.v.s som vid den tysta verbala tankeverksamheten.

Jag försöker nog mest tänka med känslor

stefan skrev: Någon som känner igen min beskrivning av hur det upplevs vid 1.)normala tysta tankar 2.) främmande röster 3.) och de egna hörda tankarna.

1.) Om jag utgår från mig själv och mitt tysta verbala tänkande kommer jag fram till att dessa tankar består av en föreställningen av hur orden formas kopplat till en samtidig placering av språkljuden i munnen.

2.) Den enda gången då jag inte är medveten om att jag gör på det här sättet, när jag tänker verbalt, är vid hörandet av de främmande rösttankarna. Då upplever jag varken att jag formar orden eller placerar språkljuden i munnen.

3.) När jag hör mina egna tankar högt placeras inte språkljuden i munnen. Istället upplevs de komma utifrån, men formandet av orden upplevs normalt d.v.s som vid den tysta verbala tankeverksamheten.

En av språkfilosoferna, var det Heidegger(?), har sagt att medan man pratar, lyssnar man på sitt eget tal, ungefär som om det skulle vara en aktör som talar och en som lyssnar. I några nyare psykoanalytiska teorier har dessa aktörer även sina namn, en heter subjekt men jag har glömt vad den andra hette, hinner inte söka källor just nu. De är båda olika delar av egot. Utgående från detta skulle man kunna anta att man också lyssnar på sitt tysta tal dvs sina tankar. Och om man tänker högt eller placerar språkljud i munnen, lyssnar man också på sina tankar(eller mumlande). Men även om man tänker utan att alls forma språkljud, lyssnar man på något slags representation av uttalade tankar.

Amanita skrev: Jag försöker nog mest tänka med känslor

Hur är det möjligt? Är det inte så att man känner känslorna, men översätter dem till tankar?

- aspie

Det intiutiva tänkandet är icke verbalt och det finns inga synintryck utan finns i en omedelbar förståelse som är icke verbal och fri ifrån synintryck!

Man förstår det omedelbart det vad det är frågan om!

Det är såsom ett tänkande med övertoner, precis vad jag tror leonardo försökte beskriva i taket på Peterskyrkan i Rom! Dvs att man nästan rör vid Guds finger i himlen i den stunden! Man är då så nära, en omedelbar Universell förståelse som inte är av denna världen!

Tack för feedbacken. Mina verbala tankar tror jag mig förstå men känslor och intuition är betydligt mer diffusa i min begreppsvärd.

En negation kan vara positiv! Detta i betydelsen av budskapet!