Musik, i svåra tider.

Kort och gott:

Pink Floyd - The Wall.

Mer spcifikt, "Waiting for the worms", "Is there anybody out there". En skiva som bör lyssnas igenom helt och hållet, tar ca 1,5 h. En saga, en bok, en historia. I stort sett det enda som producerats i den andra världen som jag kan identifiera mig med. Känner en så brutal trygghet och identifiering i den, den identifieringen/tryggheten har jag aldrig hittat i någon annan människa. Ett av världens mest sålda album, finns i stort sett alla Pripps -backar i de flesta Second Hand affärer av karaktär, går att hitta rätt repfria exemplar också. Finns såklart också på CD. Pris? 149 kr på <!-- w --> www.ginza.se <!-- w -->

Garanterat reklamfri också. Rekommenderas starkt!

Nån mer än jag som är trollbunden av den?

En av medlemmarna i Pink Floyd, Syd Barrett har schizofreni. Det är väl främst det jag känner till om bandet. Jag tror jag har hört deras låtar ibland, men det tillhör inte min favoritmusik direkt, men å andra sidan jag har egentligen aldrig aktivt lyssnat till dem.
www.pink-floyd.org/barrett/

Admin1,

Jajamän. En på sina ställen tragisk historia. Kraftigt narkotikamissbruk, bland annat. De andra i bandet höll sig tydligen någelunda i skinnet. Enligt mig gjorde Pink Floyd bäst musik under Syd's tid, med några untantag efteråt också. Att lyssna till Pink Floyd nuförtiden, och då syftar jag på det de producerat under 90 -talet, är väldigt tragiskt. Jag förstår inte vad det är för fel med att köra gamla hits? Likadant med Rolling Stones: magnifika gamla låtar... så sent som i förrgår, dock, hörde jag "Have you seen my baby?", och det var inte roligt alls. Smakfrågor, alltihop såklart. Men enligt mig är The Wall världens bästa album, i alla kategorier. Det finns folk som sjunger bättre, folk som spelar bättre intstrument, etc... ja, "de bästa låtarna" hittar man INTE på The Wall. Men i sin helhet, sagan den berättar (och filmen!), har inte överträffats ännu såvitt jag vet. Köp den!