Gäst skrev: Barn är extara känsliga också då deras hjärnor inte utvecklats klart,så vad som helst kan väl i princip hända?!
Alltså tycker så synd om er!Tycker det är fruktanvärt övergrepp att ge sådana mediciner till barn.Fruktansvärt!
Jag märker som en "tillbakabildning" i hans utveckling. Han är mer "barnslig" nu än han va när han va t.e.x 8 år (låg/mellanstadieåldern). Har påtalat detta för hans läkare, men dom viftar bort det och menar att det är jag som feltolkar... Verkar vara så himla lätt att strunta i mina observationer och vad jag tycker bara för att jag själv är ett "psykfall" och det gör mig så himla arg!
Även om man har sina problem så är man ingen idiot som inte begriper nånting. Det är så nedvärderande att bli så illa behandlad och inte bli tagen på allvar bara för att man själv har diagnoser inom psykiatrin.
Inte heller personalen på avdelningen där han vistas emellanåt verkar kunna ge någon bild av hur han mår...(iaf om man ska tro vad läkaren säger??) troligen spelar han ett spel och lyckas hålla ihop sig så pass att personalen inte ser när han får utbrott eller så (som det händer hemma). Han kan vistas många timmar på sitt rum (på avdelningen) utan att någon ser till honom, och det klart som tusan att han därmed kan må hur dåligt som helst utan att någon ser något då...
Gäst: Tack snälla du för din omtanke!!!!
