Nu tror jag att jag äntligen har lärt mig något om psykiatrin. Man ska aldrig berätta om sin ångest för det generar bara högre och högre doser medicin, med fler och fler biverkningar. Jag har berättat för min läkare och min terapeut att eleverna på mitt jobb är ute efter mig. Vad händer? Vips så måste jag börja äta zombiemedicinen Haldol igen (äter redan 20mg abilify och 20 mg citalopram). Varför tror de att allt går att lösa med medicin? Ibland behöver man faktiskt bara prata av sig lite.
//Amanda S
Be att få en psykoterapeut... då kan du få prata av dig utan risk för medicinhöjning... och kan få råd om strategier att hantera dina symtom istället...
Jag tror att det är så med sjukvården och utskrift av medicin att de känner det som de gjort en åtgärd. En snabb och billig. Visst kan medicinökningar behövas men som du säger ibland behöver man kanske bara prata av sig eller en terapeut till att börja med innan. Kanske beror din misstro mot eleverna att du egentligen har problem med något annat. Man kan inte bedöva alla känslor för då finns det ingen livskvalitét. Att känna är att leva. Nu menar jag inte att man ska lida för att man känner.
Att få prata av sig litet tror jag underskattas i vården.
Det går inte alltid att tala med anhöriga och vänner.
Det verkar inte som andra än läkare är betrodda att ha med psykosbenägna att göra. Och då är det alltid recept på medicin som gäller.
I mitt fall behövde jag tala om min mors död för att komma vidare.
Efter mycket om och men har jag fått kontakt med en psykiatrisjuksköterska.
