Att vara eller inte vara.

  • Qruiz
  • Qruiz Profilbild Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
19 nov 2005 18:59 #27342 av Qruiz
Att vara eller inte vara. skapades av Qruiz
Igår var jag på besök hos en psykiater (har som vanligt ingen "egen" sådan, man får liksom ta skeden i vacker hand och knyta handen i fickan). Eftersom man har omorganiserat psykiatrin i vårt län så är man indelade i diagnosgrupper. Dvs, psykotiska för sig, barn- ungdom för sig och så... ångestsjukdomar för sig... sk affektiva sjukdomar (dvs depression och bipolär) för sig. Så nu förklarade min psykdoktor på ångestkliniken att jag nog inte var nån ångestpat utan att jag var en depressiv varelse. Jag kontrade med att "ingår inte ångest i nästan varje depression". Hur kan man nu skilja dem åt?

Och nu till det roliga. Eftersom hon (doktorn) inte hade ngn aning om vilken kategori jag tillhörde så började hon förhöra mig om mina nojer med DSM IV . Kan det vara så att du har social fobi...? - Ja, det var ju mycket som tydde på det. Likaså var det mycket som "tydde" på paranoid personligtstörning, schizotyp personlighetsstörning och fobisk personlighetsstörning .

Jag sa till slut att hon fick ge mig en allmän diagnos; oavsett personlighetsstörning. För när allt kommer i kring; är det inte symptom som vi lider av? Och om dom symptom beskrivs på olika sätt beroende på i vilken favvogrupp du har lyckats nästla in dig hos, är det då möjligt över huvud taget att ställa en diagnos?

Jag höll på att gå åt (av skratt) på den här mottagningen igår. Sitta och lusläsa DSM IV kan jag göra själv, utan inblandning från någon som inte ens gör rätt för sin lön.

Dessutom tycker jag att man har "dömt" mig efter den diagnos som jag har. Det finns ingen väg till utvärdering och omprövningar, bekvämast är att bara stryka alla medhårs, stryka ut individen ifråga till intet. "Man är ju inte sin diagnos!"
Men yttrar du den meningen så får du räkna med att snart bli placerad i "straight-jacket"

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

Mer
19 nov 2005 19:06 #27343 av Geta
Svar från Geta i ämnet Att vara eller inte vara.
Det låter roligt att "nästla in sig" i en
diagnosgrupp.
Ska det vara så svårt numera.
Men när folk börjar fejka psykisk sjukdom
så får läkarna vara på sin vakt.
Förr var det en sådan psykisk skam att vara
psykiskt sjuk så att ingen ville vara det.

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

Mer
20 nov 2005 03:23 #27380 av Undrande
Svar från Undrande i ämnet Att vara eller inte vara.
Jag tror nästan man måste lusläsa DSM och förklaringar för att kunna vägleda vården när man har svagare symtom vid möte med den..

Själv tycker jag det är fruktansvärt skamligt att jag blir så svag och känslig, när jag dessutom vet om det är det ännu värre.
Det är precis motsatsen till en psykos, att vara så extremt medveten och påverkas av varje stämning. Verkligheten är för viktig. Man förmår inte tänka kognitivt rätt utan förlorar sig i emotionen. Ofta är emotionen analyserad och sedd som det logiska just då. Ngn ggn kan man struinta i analysen och känna fel, även om det är rätt, för man mår bätre, men man vet sanningen i djupet, klumpen vet, och det plågar.
Hur man än intalar.

Förhopppniongsvis kan du spela teater, men du ser att vissa vargmänniskor ser in i dig och känner din svaghet, då anfaller de det sårade offret igen, o igen, och man får allt svårare att hålla masken, de ser att taktiken lyckas och behöver bara spinna vidare på sitt angrepp.

Vid de här laget är man inte emotionellt korollerbar, hypersensitiv så det stänker om det och antar katastrof. Man kan gå till desperat, ofta egenkrossande motattack eller ramla ner i en djup depression. Mer skam.

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

  • konstig
  • konstig Profilbild Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
21 nov 2005 18:27 #27583 av konstig
Svar från konstig i ämnet Att vara eller inte vara.
Kan bara säga att jag kännr igen mig i dina upplevelser..undrar om vi varit på samma ställe/hos samma person 8O
Och det sista stycket ville jag gärna skriva under på .? :( -man blir på något vis ett intet sedan jag klev in i psykiatrin
ändå behöver man den..ah.... :cry: :cry: :cry:
Blir för lååångt o tradigt o virrigt as usual
men
Tyvärr blir man sin diagnos är min upplevelse
Tom mkt nära personer som inte längre kan se en -
Man är för f.. samma person iaf EN PERSON fortf....
:cry:
aja......................så är d m det....o det sk livet...som går på än



[size=59:2xm5cx41]varför kan man fråga[/size:2xm5cx41]

Kram(en frivillig)finns ju ingen kramsmiley här ju.....höörni <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt=":wink:" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

Likartade ämnen

Trådens ämneRelevansDatum för senaste postning
När vara är att inte vara...4söndag, 24 september 2006
Foliehattens vara eller inte vara4tisdag, 19 augusti 2014
Detta kan väl inte bara vara hypokondri eller?3lördag, 30 juli 2016
jag vill inte dö, men inte leva heller3måndag, 12 juli 2010
Gränspsykos eller vad kan det vara...?3lördag, 21 april 2012
Sidan laddades på: 0.315 sekunder