Vilken typ av hjälp saknar du?

Mer
10 år 4 månader sedan #627086 av Admin1
Det finns ju en hel del hjälp att få idag, när man bor hemma. Boendestöd, stödteam, kontaktgrupper, motionsgrupper, kontaktperson mm

En sak jag har märkt är att folk här mår extremt dåligt, när datorn krånglar. Tycker du att kommunen borde erbjuda datorsupport som löser ens problem med datorn.

En annan sak är ekonomiska problem. Borde det finnas en ekonomisk rådgivare som man fick hjälp av eller en hjälp telefon för ekonomiska problem?

Finns det fler saker man kan få hjälp med? Flyttningar?
Mer
10 år 4 månader sedan #627102 av Ready

Admin1 skrev: En sak jag har märkt är att folk här mår extremt dåligt, när datorn krånglar. Tycker du att kommunen borde erbjuda datorsupport som löser ens problem med datorn.


All hjälp är välkommen men det hade varit bättre med en 500-lapp mer i plånboken.
  • Luckan
  • Besökare
  • Besökare
10 år 4 månader sedan #627126 av Luckan
Svar från Luckan i ämnet Vilken typ av hjälp saknar du?
Raderat
Mer
10 år 4 månader sedan #627175 av Eos
Svar från Eos i ämnet Vilken typ av hjälp saknar du?
Jag har olika åkommor som involverar njurläkare, psykiatriker, gynekolog och allmänläkare. De tar prover till höger och vänster. Hade varit bra med en "spindel i nätet" som hade koll på alltihop för det är besvärligt att komma ihåg allt. Min allmänläkare borde väl vara den som skulle ha översikt, men tyvärr är det mesta utanför hennes kompetensområde. Vissa saker glöms bort, tex att jag har statiner mot höga blodfetter, pga njursjukdomen. Min njurläkare glömmer kolla det. Jag påminner naturligtvis om det, men det är även mkt annat man ska ha koll på.
En samordnare av något slag som hjälper mig att se till att allt blir kollat skulle vara bra.
Det här kanske inte är ett vanligt problem, eller är det fler som har det så här?
Mer
10 år 4 månader sedan #627178 av Geta
Jag skulle vilja bli överförd till min Vårdcentral både när det gäller schizofrenin och diabetesen.
Då skulle samma läkare kunna skriva ut all medicin. Det märks att psykiatrin inte har så stort
intresse för mig längre nu när jag börjar bli gammal.
Mer
10 år 4 månader sedan #627215 av Utomjordingen
Som i mitt fall så gick jag inte till psykiatrin frivilligt utan blev tvångsinlagd för ingenting. Jag ifrågasatte varför jag skulle vara inlåst och ha mediciner men då hotade personalen/överläkaren mig med injektion istället – varför? Jag hade inga mediciner (mediciner som har förstört min hjärna ännu mer) innan jag blev tvångsinlagd. Varför kan inte nej vara ett nej? Blev tvångsmedicinerad i 12 år för ingenting. Gjorde inget brottsligt mer än jag satt på en stol och nämnde om telepati för knäppa anhöriga som blev rädda för mig och av den anledningen vill dom typ inte ha med mig att göra.

Vet idag att telepati klassas som psykisk sjukdom men det visste inte jag då på den tiden. Sen vet jag varför man får för sig att man har telepati - det är för att man har tinnitus och röster (hörselhallucinationer). Men måste man få typ livstids "fängelse" för att man har det eller? Mena trots medicinerna så har jag ju än idag samma sak fast ännu sämre sen våren 1990 och då kan ju medicinerna kvitta. Kan inte telepati eller bara att man har tinnitus och röster som sen i sin tur ger vanföreställningar som kanske inte alls är vanföreställningar också klassa som psykisk frisk ungefär som homosexuella med mera klassas som friska idag.

Ska kanske hämnas en dag för att "DET" är som "DET" är!

Vad jag vill säga är att psykiatrin måste visa respekt fast man är en psykpatient och personalen måste kunna ta ett nej som ett nej och inte bara hota. Typ, gör du inte si, ja, då får du ingen permission eller gör du inte så - ja, då får du varken det ena eller det andra. Fatta vad pressad jag var som ung på dårhuset. Hade jag inte varit ung, stark och envis som jag var så hade jag inte fixat att komma därifrån. Nästan alla andra som var på samma avdelning slussade några år senare vidare till gruppboende och en del andra är döda idag.

Säger idag att det var tur att jag slapp gruppboende men otur att jag gick miste om flera miljoner kronor på grund av att jag inte orkade arbeta, bara för att jag blev kronisk trött av neuroleptikan. Mena, det är väl inte normalt att sova 12-14 timmar varje dygn i över 10 år?! Ja, halvt koma var jag på 90-talet!

Jag ska först börja söka efter ett arbete när rösthörare som har tinnitus klassas som psykisk friska och inte behöver bli tvingad till att ta mediciner. Innan det sker om det nu någonsin kommer att ske så bryr jag mig inte om att söka efter arbete.