Förvirring + märkliga upplevelser

Mer
19 år 2 månader sedan #7932 av maskrosman
Hej på er.
Tänkte höra om någon av er andra här på forumet delar min "erfarenhet". Jag förstår mig helt enkelt inte alls på mig själv.
Om någon frågar mig hur jag mår, så har jag liksom aldrig något svar.
Jag kan inte definiera hur jag känner mig. Förvirrad, visst, men det är inte hela sanningen. Det är liksom helt kaos, inombords, men det syns antagligen inte så mycket utåt.

En annan, märklig upplevelse:
jag sitter och pratar med en vän, vi har druckit en del och jag har under kvällen blivit allt bittrare utan att jag själv lagt märke till det. Plötsligt blir min vän irriterad och skärper tonen mot mig.....och då börjar jag plötsligt störtgråta, det bara strömmar ut utan att jag kan hejda det. När jag väl slutat så upplever jag rummet som helt tyst. Jag HÖR på ett annat sätt min omgivning! Skitmärkligt!
Är det ett tecken på att man plötsligt hamnar i "verkligheten" om man plötsligt tycker sig kunna "höra" eller "se"?? Att det tyder på att man kan komma ur den värld man är mer eller mindre fången i?
Jag vet inte vad jag ska tro om någonting längre...

Jag skulle bli glad om någon här haft liknande erfarenheter att dela med sig av, och kanske kunde hjälpa mig förklara vad faaan det är som händer.

mvh

maskis
Mer
19 år 2 månader sedan #7936 av Geta
Maskrosmannen!
Märkliga upplevelser.
Något liknande upplevde jag när jag hade gått
i psykoterapi några år.
Ögonblick av klarhet. Det var som luften och
färgerna blev starkare. Det var så starkt till en
början men härligt efter år av avskärmning.
Att förklara hur man mår kan säkert vara svårt
inför den som själv inte varit schizofren.
Jag skulle tro att du får fler och fler upplevelser
av klarhet och "verklighet" när det väl har börjat.
Mer
19 år 2 månader sedan #7942 av maskrosman
Geta! Tack för att du svarade.
För mig är detta "fenomenet" oerhört märkligt och förbryllande - jag har ju aldrig upplevt något liknande under mina 35 år. Geta, tror du man kan sätta = tecken med den här klarheten vi pratar om och "att bli sedd", dvs det osedda barnet vi har inom oss på något sätt??

Jag har aldrig fått ngn diagnos, i alla fall inte berättad för mig. Är det jag upplever ett tecken på att jag lever med "röster" som jag inte är medveten om, alternativt är så van vid att jag ser det som "naturligt"?
Eller är det depressionens dimmor som "klarnar"?

Är psykiskt välmående människor alltså helt "öppna" och "klara"?


Konstiga frågor? .?

mvh
Maskis

Ps. Ett länktips - en artikel i Ordfront (som för övrigt är en intressant tidsskrift): www.ordfront.se/article.asp?Article_id=12121
Mer
19 år 2 månader sedan #7947 av Geta
Maskrosmannen!
Det här med schizofreni bara jag antog.
Vid schizofreni är det mycket bra att ha kontakt
med en person under lång tid. På tal om att bli
sedd.
Att ha en kontaktman, att gå i psykoterapi eller
att ha en vän på ett djupare plan. Det måste vara
en person som är envis och också tål samman-
drabbningar.
Att välmående människor alltid är öppna och har
klarhet. Det tror inte jag någon orkar. De flesta
människor avskärmar sig säkert mer eller mindre.
Vid schizofreni har det bara tagit så drastiska former.