Hej,
jag undrar om det är fler som har som mig.
Jag har nu ätit Seroquel och Fluoxetin ett tag, så jag undrar om det är så att jag är så pass frisk så att jag ser det sjuka hos mig...
Emellanåt, fast kanske mer och mer sällan "glider" jag på något sätt in i min "storhetsvärld" där jag är huvudpersonen, chef för företag, kommer med de bästa idéerna, där är en pengasumma aldrig är för stor.
Det är min värld där jag är huvudperson och kan allt. Oftast vet jag så säkert att ett fastighetslån blir beviljat så att jag behöver inte ens bemöda mig med att ansöka utan jag kan gå på husvisningar och veta att jag får lån till huset.
I min värld är jag miljonär och kan köpa vad jag vill. Jag vet att jag skall få pengar senare om någon månad, så jag kan handla för mina pengar jag har nu - så länge. Och det blir katastrof när jag inte länge är i den världen och upptäcker att jag betalt till något konstigt som inte är viktigt.
Men när jag är i "min värld" så tror jag att jag aldrig är sjuk, utan när jag är där så är jag frisk. Jag äter bara medicinerna för att jag måste.
När jag är i min värld så är jag aldrig nöjd jag måste ha mer och mer. Jag kommer på den brillianta idén att jag skall bli t.ex. hästuppfödare och så går jag till biblioteket och lånar 5-10 böcker om hästar. En vecka eller några dagar senare kommer jag på en annan, ännu bättre idé och förläser mig om det ämnet. Under tiden så kan jag inte tänka på något annat.
Jag känner mig hela tiden halv och försöker hitta "det" som skall göra mig hel. Jag tror att jag är manisk när jag är i min värld. Jag sover nästan inte, för jag ligger och funderar och planerar på alla saker jag skall starta.
Bl.a. så har jag anmält till Jordbruksverket att jag är uppfödare av får och getter… och när jag sedan är jag måste jag ägna hela tiden åt att ställa allt till rätta. Det är jättejobbigt.
Gränserna suddas ibland ut och jag blir självmordsbenägen och hatar mig själv. Då brukar jag också höra röster eller tänka tankar som kommenterar mig negativt. Jag kan bli djupt deprimerad. Det är kanske då jag inser att jag inte har ett jobb utan jag är sjukskriven och skall försöka leva i nuet. Då grubblar jag över livet och tänker att jag borde bli poet eller kulturarbetare. När är jag jag? Vem är jag - egentligen? Hur skall jag hitta mig själv i virrvarret jag har i mitt huvud?
Sedan ett år tillbaka så har jag startat två företag och två ideella föreningar och jag får sån ångest när jag blir till mig själv och undrar vad jag skall ha dessa till. Jag har inget svar, utan försöker bara avregistrera dem.
När jag är i min värld så är det ofta flera röster där som motiverar mig och som pratar med varandra som en diskussion. Jag har aldrig tidigare tänkt på att jag faktiskt lever i flera olika världar. Det är inga dagdrömmar utan jag lever med i dem och jag har svårt att hitta mitt rätta jag. Jag vet knappt vad som är verklighet och blandar ofta ihop det.
Ofta får jag hem reklam i form av låneansökningar och jag undrar hur skall jag kunna låta bli dessa sedan när jag är kreditvärdig?
Jag har så svårt att förklara det här, för jag vet inte själv när jag är jag och om jag verkligen lever i flera världar. Är det möjligt och hur skall jag hitta mig själv så att jag kan strunta i det som inte är verklighet?
Det här gör att jag är mycket misstänksam mot andra och vill inte umgås, utan bara vara i fred. Jag sover dåligt, för jag drömmer så mycket konstiga saker. Emellanåt tar jag Propavan och Atarax och då känns det lite bättre. Men nästan varje kväll har jag konstiga krypningar i kroppen.
Nu kan jag inse att det bästa för mig är att bo i en lägenhet där det inte är så mycket att ta hand om. Jag har skaffat så mycket och nu känner jag att jag knappt orkar ta hand om det. Det gäller t.ex. djuren, jag har skaffat en hund till, två katter och en kanin. Jag kan få sån ångest över saker jag gjort.
Men hur skall jag lära mig att leva i nuet och ta hand om det jag har och vara nöjd över det?
Författare till inlägg
