Är det så här det kan vara när man är på bättringsväg?

Ja, ni som har varit på den "hemska sidan" och sedan fått kliva över tillbaka till det vi kallar "normala livet" - ni borde vara proffs på att svara på dessa frågor!! Det är er jag vill veta mer av;
[i:3km3reav](Det här kan ha upprepat sig säkert fler gånger under livet och då vet man ännu bättre hur det känns. )[/i:3km3reav]

-Är det smygande det här härliga bra-måendet kommer - eller kan det märkas rätt snabbt?
Kan man helt plötsligt orka mer rent fysiskt och mentalt?
Andra i ens omgivning börjar berätta att det lyser om en mer, t ex som förr?

Jag hoppas jag är på väg åt något håll nu. Det har stått still ganska länge för mig. Kämpat och kämpat i terapin i 5år nu. 3 timmar i veckan. Borde ju ge någon utdelning snart känns det som.

:hjärta

Jag återhämtar från psykos långsamt, Det blir längre friska stunder.
Men sen har jag ju massor av negativa symtom. Fast de ha blivit bättre nu det senaste året, får jag nog lov att säga. Känner mig piggare i det stora hela och gladare. Men jag vet inte om jag kan säga att det lyser om mig som förr eftersom jag varit sjuk sen barnsben.

Jag har ju inte haft psykos, men jag är ju också psykiskt sjuk som har blivit bättre. ¨å se nu, hur gick det till egentligen?
Jag hade det väldigt svårt ett tag, så svårt att mitt liv inte ens liknade ett normalt liv. Så när blev det bättre, och hur?
Vill nog säga att det kom smygande, symptomen bättrades inte som ett "PANG!", utan det blev lite mindre för varje dag. Dessutom fanns det nog svackor, dagar när jag hade massor av symptom. Förbättringen hände liksom omärkligt, man märkte inget först tror jag. Bit för bit försvann det bara, och när tillräckligt mycket hade försvunnit märkte man. Eller jag vet inte, jag märkte nog ganska fort egentligen eftersom symptomen hade varit svåra tidigare. Så när förändringen började tror jag att jag märkte. Sedan tror jag det gick gradvis. För mig blev det så att jag tillexempel kunde läsa längre stycken av böcker, skriva mer utan att avbryta mig, gå längre på en väg utan att stanna, vara med folk utan att gå ut ur rummet och göra tvångssaker hela tiden. Man märkte liksom att saker blev mindre avbrutna. Det var så jag märkte det.
Fast min första förbättring, som kom ungefär samtidigt som jag började med zyprexa(jag vet inte om förbättringen berodde på medicinen eller något annat) kom plötsligt; det blev liksom mycket tystare i huvudet.
Tilläggas bör att även försämring kommer bitvis. Jag har börjat försämras lite grann, men det är bra idag jämfört med när det var som värst, förra året!


Förlåt för ett långt tjatande om mig själv Tonic, men jag ville förklara hur ett förbättrande kan gå till. Fem års terapi låter långt. Jag har ingen erfarenhet av terapi, så jag vet inte hur man förbättras då.
DID och PTSD kanske sitter djupare än OCD, och dessutom lär det ju ha helt andra mekanismer, så jag har ingen aning om hur det förbättrandet går till.
MEn kanske har du förbättras utan att märka det, lite grann. Du kanske har varit ännu djupare ned förut. Så länge man kan se att man har varit djupare ned så har man förbättrats! Däremot, så länge man kan se att det har varit bättre har man nog försämrats.
JAg har ett tips: skriv dagbok! Då kan du se handgripligt om du har förbättrats. Jag tror inte alltid det märks i hur man mår utan i hur man fungerar.

Sofia, det är trevligt när man delar med sig av erfarenheter. Så känn inte så. :hjärta
Jag har också OCD diagnos. Haft jobbiga hemska tvång sen 4års åldern. Det är bättre emellanåt. Så jag känner med dig gällande OCD. :hjärta

:hjärta

Sofia skrev: Jag tror inte alltid det märks i hur man mår utan i hur man fungerar.

Den meningen gillade jag skarpt!!!