Vad göra vid fel diagnos?

Då har man superkrafter.

Har alltid tvivlat på mina diagnoser. De bara gissar tycker jag. Vid mina första inläggningar skrev man inte ut någon diagnos alls, det var lite fult 1980. Men det var då jag skulle ha haft en för att säkerhetsställa för vidare behandling. Vid mitt allra första möte med psykiater emellertid, gav hon mig antipsykotika, Siqualone, så tydligen gav hon mig en diagnos som handlade om psykos. Jag minns absolut ingenting av besöket hos henne, var helt borta så antagligen gav hon mig en psykosdiagnos.

Ja, jag tvivlar på min ena diagnos: atypisk autism. Jag har inga superkrafter. Är helt ok på matte, men kass på språk. Jag fick diagnosen i vuxen ålder.

Jag tror att mycket kan förklaras av mobbning, långvarig stress och insomnia, trauma och att jag enbart dög om jag presterade bra.

Att jag är kass på språk kan bero på att jag knappt rörde romaner under tonåren pga koncentrationssvårigheter.

Jag har tvivlat mycket på min diagnos. Men det gör jag inte längre. Vändpunkten kom när en läkare höjde min medicindos och jag insåg att jag faktiskt mådde bättre med högre dos än med en lägre. Mindfuck!

För mig är det obvious: jag kan inte gå ut och jobba

Jag klarar inte heller av jobb längre. Annat var det på 90-talet, då gjorde jag rätt för mig. Jobbade och betalade skatt. Vill inte anklaga er för att vara lata. Ursäkta om det låter så.