Sjuk och frisk

Jag är frisk. Varför blev jag sjuk. Sen är jag frisk igen. Och jag blir aldrig mer sjuk. Det känner jag i hela kroppen och själen. Sen blir jag sjuk ändå och känner att hela världen rasar. För jag var ju frisk och skulle aldrig mer bli sjuk. Ändå blev jag sjuk. Varför blir man sjuk hela tiden? Eller är jag aldrig frisk?

Det blir bättre när du blir äldre och det lugnar ner sig. När jag var ung och sjuk, sa min psykoterapeut att jag alltid trillade ner i något dike.

Ner i dike. Det är en bra liknelse.

Närjag blev sjuk var det som en ond kraft hade drabbat mig. Och jag väntade dag efter dag, nånad efter månad att han skulle släppa taget om mig. Men det hände aldrig. Jag är fortfarande fast i käftarna på demonen även om jag naturligtvis mår ganska bra. Jag blev van vid att han ständigt gick vid min sida. Idag har jag glömt hur det var innan
.

Det att jag varit okej emellanåt är störande och ger falska förhoppningar om att nu är det äntligen över

Jag skriver dagbok i telefonen. Sen slutet av februari. Jag minns ju inget när de frågar hur jag mår. Nu finns det nedskrivet.

Men jag blir orolig, förbannad och ledsen när jag läser dagboken. Skriver det som jag tolkar som avvikande från det vanliga, normala. Ex att någon diskar på morgonen, jag går ut i köket och det är inte en kotte där. Och disken står tyvärr kvar.

Kanske inte ska läsa den alls, bara skriva. Och sen ge den till vården att läsa. Om de ens är intresserade. Jag ska fråga Sjuksyrran. Vi ska höras på tisdag.

Psykossjukdomar brukar vara värst de första 5-6 åren sedan lindras symptomen och det sker en långsam förbättring. Genom att försöka upptäcka tidiga tecken på psykos och tillfälligt höja antipsykotika kan många psykoser förhindras, men vissa psykoser kommer plötsligt och då är det svårare.
www.viska.se/sjalvhjalp-2/tecken-pa-aterfall-i-psykos