memphis skrev: Jag menar det kanske inte var nåt fel på honom. Jag är medveten om det. Men skicka någon som knappt pratar svenska till att ge mig social samvaro som är meningsfull för MIG. Jag orkar väl inte dadda honom och sitta och prata sakta med enkla ord för att han ska förstå mig. Sen vet man ju inte med annan kultur. Det kanske bara är fallna kvinnor som ensam släpper in en främmande man i sitt hem. Nä den risken!
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig? Känner mig som en "invandrare" ibland, då man ofta måste prata tydligt och långsamt med mig för att jag inte ska säga va hela tiden, det är nästan så att man ska be om ursäkt för att man hör dåligt? Personalen, pratar ofta lättförståeligt med mig när vi är ensamma, men vet att dem kör ett annat språk med andra. Människan är ju anpassningsbar, men en sida är att jag upplever att folk inte orkar med mig och pratar fritt och tänker "äntligen" kan dem prata normalt med ngn annan.
Det är nog detta beteende som initierar mina s.k depressioner, då jag anser mig själv inte vara normal! Detta har jag kämpat med hela livet, och är en stor sorg för mig.
Därför vart det en revolution för mig då datorn kom in i livet, nu kan vi liksom snacka på ungefär samma villkor genom bl. a chatt.
