Brukar ni bruka begreppet brukare?

Jag har mest stött på ordet i drogsammanhang, när missbrukare inte vill verka så olagliga, o kallar sig för t.ex cannabisbrukare. Men om jag tar en Imovane på kvällen som doktorn ordinerat, så är jag en brukare. Men tar jag 10 Imovane o dricker en massa öl till, så är jag en missbrukare.

Jag kan inte påminna mig om vad man använde för uttryck tidigare. Ungefär som att pensionärer är kunder hos hemtjänsten, på behandlingshem kan man vara t ex elever eller bara boende I fängelset är man fånge, på de somatiska avdelningarna på sjukhus så är man patient. Även om man går i öppenvård så är man patient.


De som kommer till Sverige från andra länder är invandrare eller flyktingar eller ensamkommande. Även om de två sistnämnda grupperna kommer att ta del av det s k välfärdssamhället i hög grad i början, så är det ingen som skulle drömma om att kalla dem för "brukare".

Ja, ordet brukare är förnedrande.

Det har varit omröstning på RSMH:s hemsida. Det verkar att vara få som gillar benämningen brukare.

men vad är bästa ordet att använda för att särskilja oss från de som jag kallar personalen, det är ett för krångligt ord med att använda boendehandledare? I det här fallet är det en tydlig maktstruktur, där personalen vet att vi är beroende av dem för att fungera. Vi måste lämna våra liv i deras händer, när vi inte klarar de hårdaste pressen som kan komma från olika instanser. Klienter är ju kanske ett neutralt ord, men det används mest vid juridiska sammanhang tyvärr.

Hjälpsökande, hjälpkonsument, stödkonsument eller klient tycker jag är bättre än brukare. Tror att i USA används begreppet mental health consumer.