Jag hade principiellt ett märke som trademark som var jag eller
kännetecknade mig. Jag behövde krysta psykiskt eller socialt.
Alltså, föra över min energi eller vikt på motståndarens,
så att jag gick ett steg mot tillfrisknande det i sig va nödvändigt för mitt
fortkommande. Jag hade dessutom en skiva som tröst Metallica-LULU.
Den gav mig tröst. Jag minns när jag låg i ångorna hur jag i mina sista
stunder kändes det som gjorde tummen upp med min vänster tumme
som om allt var kört. Jag fick inte luta vikten mot någon av personalen även när jag blev insläppt
på akutpsyks dörrar. Bara lite trotts att jag gjort mej förtjänt av det då jag emellertid
nästan krossat båda två händerna. Men väl på korttids boendet fick jag de.
Sen efter fick jag ligga i upplevelse rummet. En kille som hette Ingvar hjälpte mig mycket med
min agoni. Enda gången det kändes snopet eller snöpligt var när jag legat i
upplevelse rummet efter en panik anfall, så drog en kille som hetter Kent Panzio
ner byxorna och hötte med orden. Han hade bara en arm, plus att hans penis var förstörd
av någon anledning..... Han hade något rör av kateter han pissade i.
Sen adekvat kom jag hit. !
