om diagnosen "schizofreni"

Mer
8 år 10 månader sedan #743398 av björk
Schizofreni
först å, främst inleder den sin fas i regel 16 till 25 års ålder men även 30 åringar kan få,
schizofreni. Man är oftast som oftast totalt, omedveten vad som sker. Men tittar man i sitt,
djup märker man en och annat. En detalj som jag vill visa upp är hur väsentliga familjesamtal
kan va och dess dignitet i sej. Om jag refererar till mig har man varit för fåfäng för att, ta till sig,
sådana, "triviala" åtagande. (jag har varit sjuk i 15 År.) Så den kloka mannens hjärna verkar inte ett
dyft klok. Endast de som kan spåna och reflektera över verkan o.s.v. De har den rätta personens
hjärna. Inte att man haft C matematik. Så de kontraster allt rymmer, rymmer givet vis.
Allt är egentligen en nymålad "fräck" o fräsig tavla med kontraster där ryms hela universum och
detaljerna utan att någon vet de. Allt finns där om tavlan är fullgod nog förstås. Istället för att hata
så älska. Det vore nog de optimala? Men om själen är fullgod och tavlan likaså så har ni Universum där.
Så högaktning och respekt efterlyses. Detta resonemang vill jag införa på våra omgivningar, födsel,
preferenser, kapasitet, möjligheter, tur -kontra otur.

Schizofreni är i stort sätt en ångest sjukdom och man får svårt att reflektera saker och ting. Det som är
äpple för en person blir till rödbeta för en annan. Alltså man tar i sort sätt fel på korrekt adekvat tänkande
i egenhet av situation, därav vanföreställningen som alltför ofta sker via neurosen och ambivalensen,
samt den medföljande splittringen som följts an. Via allt detta åberopar stigma på en så, här situation.

Självskadande är en del av "muffinen". Ofta har man person i omgivningen som aldrig överhuvudtaget gett
någon reell kärlek. De kan i värsta fall vara oönskade vilket liknar en Palestina konflikt. Tillägas kan
att [i:3sp9fr89]finns[/i:3sp9fr89] genetiskt arv kodning som gör en benägen eller ej att lägga på sig jesus sjukan som den
ibland reflekteras vid. Sedan så kan man ju på en skala påvisa hur pass nöjd man varigt med allt som kom omkring
som barna ålder där man kan komma i famn på i konkret sätt vilket person som helst. Det finns en rad
sjukdomar som rör det mentala och psykiska. Hade man då sluppit ha en pappa som ser en som en produkt att förädla
på sitt lilla vis. Så hade allt tett sig enklare. Man har inte rätt att göra våld på en person särskilt inte i 30 år.

Min mamma bölade en gång i morgonrock. Med fog säkert och berättade att från/ifrån 0-4 års ålder blev jag
från prioriterad pga sakskäl. Sen fick jag hålla huvudet uppe så gott som "kunde". En annan anekdot hon,
körde, med, ofta, var att när björn ungen nått ringa ålder så skuffas den ut o får via egen handledning
på sig själv ta sig an vad som faller på. Det kan tyckas trivialt att de borde Du bemästra och en annan
falsk sanning kan va att det borde du klara. Har man spelat ut alla korten för att de(t) ej funnits
allternativ ligger man illa till. Och kroppen tagit formen av flytande massa. Man blir sinnes sjuk av
den "over-load" som faller på. Denna sinnessjuka i sej för mig varade i ca 15 år. Även om jag levde
ett vanvettigt och lagom bisarrt liv i de första 15. Man reflekterade liksom inte man undrade inte.
Allt gick på ett rullband. Sen kom de nesliga förödande. Jag hade ställt i schack. På outforskade
grunder och allt gick åt totalt helvete. Jag blev väldigt snabbt populär på bup iaf. Förmodligen
för dom kunde lukta sig till min diagnos. Och för att jag var i de oskyldiga trevande tillståndet
som kan kallas vid ja inträde i karusellen. Ibland står personal som levande frågetecken över person.
Och så måste de bli. Har man åtdragit sig något så har man åtdragit sig något. Och det skall kräva
adekvat vård som anpassas till innehavaren av själva det jobbiga som skavar och skenar.

Om man skall förklara det fysiologiskt så är det väl en infektion i hjärnan som orsakats av de ena
och det, andra. Som löses (delvis genom neuroleptika). Men helst ska, det till en kompott av insatser.
Då man inte alltid är på topp gäller det att stävja downfallsen. Dipparna. Iochmed att det är en ihållande
sjukdomsbild så ska också våden svara, till detta, faktum. Allt annat vore vårdslöst. Man är i ett centra
och far illa och det är inte alltid lätt alla gånger. Man tänker gärna i efterhand hade det varit aningen
gemytligare eller medmänskligare. Eller medkännande. Hade saker och ting inte känts så pass-
"förrådande". Ett sinne som sviker, sej själva!

Allt är ett samarbete mellan vård o myndigheter plus läkarbiten. Schizofreni skiljer sig inte från folk gruppen
det finns inget "Ni -vi.... Utan vi är bara annorlunda. Och det som sjukdomen medför är det som anses
märkligt är hur vi agerar när vi agerar så måste man ha en förlåtande hand och förståelse för denna personens
pina och värk. Och detta som dito gör för tillfället är för att det känns rätt men också att man är överbelastad
och fredar sig så att det stävjas till lite bättre, (allt). Det finns bitar som är vitala som sömn dricka äta medicin
renlevnadshållning osv. Motion kan hjälpa en del med