Jag tror att man blir väldigt egocentrerad, när man är psykosbenägen. Det är svårt att intressera sig för något annat. I regel har vi både mat, husrum och kläder säkrade. Det står i Bibeln att man ska vara nöjd då.
Man kan vara farlig för sig själv och andra. Tfa av skräck utan namn. Psykosvården har hög prio på psykospatienter. Är vi värda det? Är det relevant att så mycket resurser satsas på oss? Jämfört med människor från krig och uteliggare? Knarkare? Satsas det något på knarkare som verkligen sitter i skiten?
Ja, jag fick gå i psykoterapi under många år. Men det var hos en läkare, som hade privat praktik. Var ansluten till försäkringskassan. Jag började hos henne på sjukhuset. Fick följa med henne, när hon startade privatpraktik.
Tycker inte man ska jämföra vår situation med krigsdrabbade. Det är som att jämföra äpplen och päron. Och en och annan apelsin. Det är kontraproduktivt att vi som är så drabbade ska gå och känna skuld och skam för att vi har det så bra!
Om vi inte får hjälp, blir vi mer belastande för samhället. På Viskas första sida längst upp står det hur mycket vård vi får. Det är inte anmärkningsvärt mycket.
Varför ska man inte få problematisera andra frågor än just krig och svält för att någon annan alltid har det sämre? Det går att fokusera på både stora och mindre problem i världen samtidigt.
