Att leva livet och inte ta sitt liv!

  • Pimed
  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
3 år 3 månader sedan #1308684 av Pimed
Är det bästa beslutit jag har tagit. I tio års tid hade jag starka självmordstankar. Jag trodde även att det kanske inte finns någon annan utväg än att ta sitt eget liv. Men jag gick hos psykolog och la alla korten på bordet och det hjälpte mej extremt mycket. Sedan började jag käka antidepressiva som hjälpte mej. Och jag kämpade som fan. Vilket jag aldrig ångrat att jag gjorde!

Att ha självmordstankar var en levande form av helvete. Vilket det är för alla som har självmordstankar. Nästan dom flesta människor har nån gång tänkt på att avsluta sitt liv men få verkligheten gör det. Och anledningarna kan vara många varför någon tar sitt liv. Kanske är det för att lidande har gått för långt!

Men det finns ett sätt att må bättre och det är att be om hjälp. Hitta en vettig och bra psykolog eller liknande som man vet finns där för en. Och äta antidepressiva. Jag trodde det fanns ingen annan utväg stenhårt i tio års tid som jag hade självmordstankar. Men jag kunde inte göra det för dom som älskar och bryr sig om mej. Idag när jag inte längre har starka självmordstankar så är jag så evigt tacksam att jag kämpade mej fram igenom helvetet och inte tog mitt liv. För man tar sig fram igenom helvetet även om man inte tror det.

Självmordstankar är en tillfällig period av kris som går över. För det är vad det är alltså en "kris". Alla människor går förr eller senare igenom kriser och tar sig fram igenom krisen hur omöjligt det än verkar. För så är det att ha en kris. Att det verkar omöjligt att kunna leva igen. Men det är inte sant. Man kan få ett bättre liv igen.

Alla kan börja leva igen. Vilket alla gör när man har tagit sig fram igenom en livskris eller största helvetet alltså börjar att leva igen även när det verkade som mest omöjligt att göra. Man lär sig att börja leva livet igen och vad det är, är olika för olika människor vad som ger ett meningsfullt liv igen. Men man ska aldrig ge upp. Man ska fortsätta kämpa även när det verkar så jävla omöjligt så tillslut efter allt jävligt kämpande så blir livet bra igen.

Våga söka hjälp och få antidepressiva kan ge en hel del. Men även kämpa gör mycket. Det gör så att man tar sig fram igenom krisen eller helvetet även om det inte verkar så och jävligt omöjligt.

Man lär sig tillslut att få ett bra liv igen. Och det är så värt att kämpa för sitt liv när man har fått tillbaka ett bättre liv. För livet är så mycket bättre när man har tagit sig fram igenom helvetet vilket alla gör när man kämpar sig fram igenom helvetet till ett bättre liv.

När man tror att man inte klarar av lidandet och sitt liv och olika saker så ger man upp och just därför inte klarar det. Däremot om man inte ger upp och tänker man klarar det så når man mycket längre än att man tänker att man inte klarar det. Tests det för så fungerar det.

Självmordstankar är som sagt en levande form av helvete så söka hjälp där man vet att man får det är det bästa som jag har gjort. Jag fick en väldigt bra psykolog och antidepressiva och kämpade hårt, så jävla hårt. Och idag är jag evigt tacksam för att jag inte tog mitt liv. Jag klarade det så även ni med självmordstankar kan klara det. För det gör alla som inte tar sitt liv. Man får kämpa och arbete hur hårt det än är det gör alla överlevare som lever idag ett bättre och meningsfullt liv.

Ett boktips är "Anna Kåver" - Att Leva Ett Liv, Inte Vinna Ett Krig" . Vilket har hjälpt mej mycket. Som en socialsekreterare tipsade mej om. Jättebra bok om att finna ett sätt att leva med smärtan och lidandet som livet innebär. Mer smärta och mer lidande vissa perioder. Men iaf jättebra bok.
Mer
3 år 3 månader sedan #1308690 av Geta
Pimed,

Jag tycker att du krigar nästan jämt.
  • Pimed
  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
3 år 3 månader sedan #1308692 av Pimed
Svar från Pimed i ämnet Att leva livet och inte ta sitt liv!
Jag krigar långt mycket mindre än i min ungdom. Så jag arbetar aktivt med det annars skulle jag inte kriga långt mycket mindre än vad jag gör idag alltså krigar långt mycket mindre.

Bara för att ge perspektiv på saken.

Dessutom handlar inte tråden om mej utan ska ge inspiration och perspektiv till andra som mår förjävligt dåligt för man har självmordstankar.

Dessutom verkar du inte ha läst boken. Boken handlar inte om sina relationer till andra utan om sin egen utveckling. Läs boken. Sedan kom tillbaka om du vill prata om det som du har läst i boken annars kan du lika gärna lämna tråden i tystnad och bevarande för dom som verkligen behöver höra min anekdot om att inte ge upp utan fortsätta att kämpa trots självmordstankar. Vilket går. Självmord är inte en bra utväg utan att kämpa tills det blir bättre, vilket det blir alltså bättre.
Mer
3 år 3 månader sedan #1308693 av wasp
Har tampats med psykisk ohälsa sedan 1977-78 nu, men har aldrig haft självmordstankar. Är för levnadsglad för det!
Mer
3 år 3 månader sedan #1308699 av Nissegossen
Vill inte tänka tillbaka till den tiden, oerhört nära att avsluta mitt eget liv. Det gav mig PTSD för livet, inget att minnas. Propparna gick i skallen, de i mig själv som valde att inte fortsätta leva. Ni får tro vad ni vill, men jag finns inte överallt där jag borde finnas i min själ. Vem det än är som driver en till självmord är det av ondo. Fy för den lede, jag är idag glad över att jag fortfarande lever.

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
3 år 3 månader sedan #1308706 av Zoidar
Jag har också haft självmordstankar. Det är drygt 10 år sedan sist. Självmord tar bort all möjlighet till att det faktiskt kan bli bättre, även om det inte verkar så för stunden.

Anchored in Christ ✟