Ni som kämpat med ert mående och sedan blivit bättre....hur bar ni er åt?
Alla tips tas emot tacksamt.
Ser att tex flera gått på semester och haft annat kul, jag beundras av att ni kan koppla av...själv är jag neurotisk till max och kan ej koppla av ( och har ingen att åka på semester med för den delen).
Hittade ni glädje mitt i allt, eller har ni bra relationer, eller vad rör er i rätt riktning?
Jag har ingen framtidsplan själv...för jag verkar inte bli bättre...
Det var på grund av att jag fick gå i mångårig dynamisk psykoterapi som gjorde att jag fick glädjen tillbaka. Då när det var som värst, tvingade jag mig att intressera mig för olika saker. Det har jag haft nytta av senare i livet. Många skulle nog tycka att jag lever ett inskränkt liv. Är sällan utanför den här lilla staden, där jag bor. Är ensam mest hela tiden. Är i remission som det kallas. Men jag tror att psykosen finns kvar i det undermedvetna.
Att jogga och jobba och ta SSRI förbättrade mitt mående.
Jag trodde jobbet skulle leda till katastrof. Jag skulle inte säga att jag är bra på mitt jobb men förjävlig är jag inte heller. Det blev inte total katastrof.
Vår skrev: Kul att du funnit lite balans Modesty. Tar också ssri...men ska se om jag inte kan börja motionera också...bra tips
Ja, det går. Jag kände
Verkligen precis som du tidigare. Allt var bara skit. Trött var jag också. Kunde sitta och stirra in i väggen bara. Hade en hel del ångest.
