Vår skrev: Ni som kämpat med ert mående och sedan blivit bättre....hur bar ni er åt?
Alla tips tas emot tacksamt.
Ser att tex flera gått på semester och haft annat kul, jag beundras av att ni kan koppla av...själv är jag neurotisk till max och kan ej koppla av ( och har ingen att åka på semester med för den delen).
Hittade ni glädje mitt i allt, eller har ni bra relationer, eller vad rör er i rätt riktning?
Jag har ingen framtidsplan själv...för jag verkar inte bli bättre...
Flera saker.
Rätt antidepressiv medicin har gjort mycket, jag har provat sju eller åtta olika, men Sertralin (SSRI) är den som fungerar. Länge hade jag högsta dosen Aurorix som antidepressiv medicin, men den bet inte på min ångest. Dessutom hade jag en hel del psykotiska symptom under tiden med Aurorix (trots antipsykosmedicin).
Livet blev bättre efter att jag blev beviljad 100% sjukersättning när jag fyllde 30. I många år stressade FK mig om att jag skulle bevisa innan jag fyllde 30 att jag inte kunde jobba heltid. Att ha en någorlunda ekonomisk trygghet gör att jag slipper en del stress.
När jag var 26 började jag styrketräna några gånger i veckan. Innan hade jag huvudvärk dagligen, antagligen på grund av svaga muskler i nacken och övre delen av ryggen. Ja, ångest och stress gav mig huvudvärk också.
Under cirka tre år gick jag hos en bra psykolog och fick både KBT och möjlighet att prata av mig. Numera bedömer psykiatrin att jag inte behöver psykologhjälp. Jag är tydligen i remission.
Visst, även jag får dippar ibland, men inte alls lika ofta som förr. Inte lika djupa dippar heller. Det var länge sedan som jag hade psykossymptom under en längre tid.
