Jag har frågat det här förut för ett par år sen. Nu har jag samma uppgift igen. Ska redovisa ca 5 min på Skypemöte på onsdag. Hjälper du mig är du helt anonym jag kommer inte ange källa bara typ man i 30 årsåldern eller så.
Till frågan. Har du återhämtat dig från något? Behöver inte vara psykisk ohälsa utan det är fritt. Vill du berätta om din återhämtning - helt fritt utifrån hjärtat? Jag ska inte fråga något förrän efter att du/ni berättat vad ni vill säga - utan ha silvertejp för munnen....eller upprepade fingrar.
Hur kan återhämtningen tänkas se ut? Hopp - förtvivlan? Aktivt jag - passivt jag? Andras kunskaper- egna kunskaper? Eget initiativ - få hjälp? Ensam - i ett sammanhang? Vad har du haft som viktigaste parameter i din återhämtning?
Kan det vara så att begreppsapparaten/språket inte är lika tydligt för psykiska åkommor som för fysiska? Ett brutet ben/dålig koncentration....stress, ångest, smärta....Vi har fått upptäcka våra symtom själva och hur vi ska hantera dem. Om 20 år kanske man har egen varseblivning och språk för att uttrycka de psykiska (hjärn) symtom man upplever? När jag var ung pratade man inte om hjärnan och nervsystemet tex, nu har barn och ungdomar en begeppsvärld för VAD HJÄRNAN ÄR. Som inte vi hade på vår tid.
