Vi går mot ett samhälle, som i allt större utsträckning byggs och styrs utifrån vad vi uppfattar som ”vetenskaplig evidens”, samtidigt som människors erfarenheter, uppfattningar och värderingar avfärdas som subjektiva enskildheter utan värde.
Det får särskilt påtaglig betydelse i människovårdande verksamheter, som psykiatri och socialtjänst, där insatserna i stigande omfattning avindividualiseras, till förmån för standardiserade, ”evidensbaserade metoder”.
Läs mer i RSMHBloggen.
Tänkte på de 50 % med schizofreni, som saknar sjukdomsinsikt och anser sig friska trots att omgivningen är eniga om motsatsen. Lite knepigt att hantera sådana fall för RSMHBloggens författare.
Vid psykossjukdomar finns ju "felaktiga" erfarenheter (vanföreställningar) och dessutom kognitiva svårigheter som ställer till det. 90 % av de med schizofreni kan ju inte jobba och kan därför ha svårigheter också att jobba som sin egen läkare för dessutom kanske den knepigaste sjukdomen av alla.
Sedan blir det problem med nyinsjuknade, som saknar helt erfarenhet och vet ingenting. Fördelen med psykiatern är förutom 11 års utbildning att denne har träffat en massa olika patienter och deras erfarenheter kan den enskilde patienten dra nytta av. Psykiaterna på större sjukhus är ofta vetenskapligt orienterade, men normalt är psykiatern erfarenhetsbaserad dvs upplärd av hans patienters erfarenheter.
Antag att en person anser att ett chip är inopererat i hjärnan och vill få det avlägsnat. Skall man operera hjärnan då och leta efter chippet, vilket blir både dyrt och riskfyllt?
Innan krav på bevisad effekt fanns så var det läkarens erfarenhet som gällde, vilket gjorde att de flesta mediciner saknade egentlig effekt. När kravet på bevisad effekt kom så fanns det läkare som ville den erfarenhetsmässiga utvärdering som gällde tidigare - mina patienter är min kontrollgrupp kunde det heta.
Den här artikeln är ett 100-årigt eko av detta (fast 10 potenser tokigare), men man skall ha för sig att läkarna hade nog minst 5-årig utbildning då.
Det är en sak som är viktig att vara medveten om och de är att forskarna och psykiatrin studerar vetenskapligt patienter och utan dem skulle de inte det bli någon ny vetenskaplig kunskap. Patienterna eller brukarna har en centralroll egentligen och utan dem så skulle det vara ingenting.
Det finns också studier där man frågar om patienternas attityder och åsikter om olika saker, så patienternas åsikter och erfarenheter finns med.
Sedan finns i Sverige ett lagstiftat medinflytande för patienten vad gäller behandling. Det inflytandet förstärks successivt med ökande rättigheter. Även inom psykiatrin finns en ökad medvetenhet om behovet av delaktighet för att förbättra medicinföljsamheten och Socialstyrelsen har också poängterat detta.