Henrik LarssonFredrik Gothner

Henrik Larsson och Fredrik Gothnier från RSMH. Varför inte smälla till med Jim Carrey, som psykiater?

Idag talar man om mediciner, olika terapier och om att det ska finnas evidens på alla dessa behandlingar. 

Märk väl att en terapi blir mer legitim på antalet utvärderingar som gjorts och inte på hur dessa har utfallit.

Om man ser tillbaka på hur olika psykodynamiska terapier har utvärderats så finner man att relationen mellan psykolog och behandlare är viktigare än den metod som användes i terapin. 

Samma sak gäller för KBT-metoder där klienten själv får gradera sina framgångar med att lära sig hantera en specifik traumatisk situation, som till exempel att i små steg besegra den sociala fobin som uppstår då klienten skall åka tunnelbana.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Självklart. Om de som forskar om schizofreni tycker att detta är svåra nötter att knäcka löser de aldrig schizofrenins gåta.
Jag tycker att bemötandet från psykiatrin är bra allmänt sett. Men de har den svåraste uppgiften i vården vad gäller bemötande. De kan t.ex inte hålla med att dina vanföreställningar är rätt, när de är fel.

Samtidigt bör psykiatrin försöka ransonera kritik och skäll, som kan förvärra psykotiska symptom. Hur man kan göra då är kanske att ge beröm för en sak, men sedan säga att just den andra är saken är inte riktigt rätt. Om man berömmer först och sedan direkt kommer med kritik går det kanske lättare att kritisera utan att det upplevs som jobbigt.

Sedan träffar man en psykiater 1,4 gånger per år max 30 minuter. Vi har 10 gånger mer kontakt med sjuksköterskor, men dem brukar man sällan irritera sig på.