Ulrika Westerberg

Hur många gånger har du känt dig missförstådd, felbehandlad och inte klagat eller beretts möjlighet att framföra dina åsikter i psykiatrin?

Hur har du blivit bemött när du vänt dig till personal, verksamhetschefen eller Patientnämnden?

Under några år sökte jag hjälp många gånger i slutenvården.

Lika många år förstod jag inte att jag blev allt sämre av varje slutenvårdsvistelse.

Frustrationen av att inte bli bättre blev stor och fick radikala uttryck under mina sista två dygn som patient.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Jag tror att jag har haft negativt laddade förutfattade meningar om psykiatrin innan jag fick psykos. Men väl där så fick jag ett väldigt bra bemötande. Jag får för mig att psykiatrin är väldigt bra på att hantera akuta situationer (uppföljning med) trots att jag var där för första gången och hade vanföreställningar och hallucination vägrade att lägga in mig så tog de inte till tvångsåtgärder utan lyckades komma fram till en överrenskommelse, vilket var skickligt gjort.
Det har gjorts studier och 90 % tycker sig få ett gott bemötande av psykiatrin:
http://www.viska.se/nyheter1/19-varden/7642-gott-bemotande-inom-psykiatrin-anser-nastan-90
Men sedan man tillbringar så liten tid i psykiatrin kanske 1,5 % av vår tid. Det gör att detta blir inte särskilt viktigt. Allmänhetens bemötande blir viktigare och bekämpa stigmat hos allmänheten. Det är i samhället vi skall integreras nu när mentalsjukhusen lagts ner. En del här kände sig diskriminerade i arbetslivet, så där finns också en del att göra.
Jag tycker att man ska ha realistiska förväntningar på psykiatrin. Till exempel kan de inte bota schizofreni utan bara lindra.