Hans Olsson

Diagnossättning är svårt och vi bör vara ödmjuka inför uppgiften.

Samstämmigheten i psykiatriska diagnoser är inte så hög som vi skulle önska, skriver Hans Olsson, som vill se en »broms« på diagnoserna.

Häromdagen träffade jag en 35-årig kvinnlig patient för uppföljning efter tvångsvård. I journalen hade hon: posttraumatiskt stressyndrom, atypisk autism, uppmärksamhetsstörning, paranoid schizofreni, schizoaffektivt syndrom, ångestsyndrom, självdestruktiva handlingar i sjukdomshistorien och missbruk av droger.

Själv vill hon endast godkänna posttraumatiskt stressyndrom. Patienten är mer eller mindre konstant självmordsbenägen. Det som emellertid inte kommer fram i journalen är att hon skär sig i underarmarna för "att minska en inre smärta".

Läs mer i Läkartidningen.

Kommentar  
Klarar du dig utan dina diagnoser? När diagnoserna tas bort, så dras också hjälpen in.
Du måste nog stå på dig för att må bra, Frankie. Läkarna sköter sitt, och det har inget med dig att göra.
Admin, jag handlar alltid själv.
Jag bör berätta här att jag aldrig misstänktes ha något annat än svår depression på BUP där jag ju ändå gick i hela 7 år. Först inom vuxenpsyk som de sa att jag var sjuk. Och ALLA mina psykologer hävdade samtidigt att jag inte har Asperger, men deras ord var inget emot läkarnas! Det fick mig att tänka till när jag var yngre, helt klart.
Här finns en intressant artikel om psykiska diagnoser:

Ett problem för dagens psykiater är att dagens diagnossystem inte passar de patienter som de har - symptomen mellan olika diagnoser överlappar, vilket kan göra det svårt att ställa diagnos.

En persons symptom kan passa in på 2-3 olika psykiska sjukdomar, vilket skapar problem för behandlingen.

Studier med magnetröntgen och biomarkörer har inte skapat klarhet utan snarare tvärtom.

Genetiska studier har visat att samma gener är involverade i flera olika psykiska sjukdomar, så en genetisk uppdelning av diagnoserna kan inte ske.

http://www.viska.se/index.php/nyheter1/16-diagnostik/4505-dagens-diagnoser-skapar-problem
Kanske stod det att du hade autism. Många med autism har begåvningshandikapp. Men du hade väl högfungerande autism. Men nu är väl din autismdiagnos borta.

Det har funnits ett par med begåvningshandikapp här och det märktes mest på att de inte kunde omsätta tanke i handling och därför behöver en del praktisk hjälp, som t.ex handla. En bra fråga kan vara: Brukar du handla ensam eller tillsammans med andra?
Visste tandläkaren om dina diagnoser? Hos min tandläkare behöver man bara uppge mediciner som kan påverka tänderna.

Quoting Admin1:

Vad är fel i bemötandet?



Rätt mycket. Vad sägs om att få frågan om du kan ditt personnummer? En tandläkare frågade mig detta, antagligen för att jag har s.k grönt kort. De verkar ju tro att man mer eller mindre är utvecklingsstörd! :(
Vad är fel i bemötandet?

Quoting Geta:

Kan du inte vara glad för din diagnos som innebär mycket hjälp och stöd?



Problemet är väl snarare att jag alltid blir felbehandlad inom all vård? Diagnosen skiter jag i, det är ju bemötandet som stör mig!
Kan du inte vara glad för din diagnos som innebär mycket hjälp och stöd?