Schizofreni varierar mycket mellan individer, men både psykiater och forskare har varit långsamma med att inse detta.
De flesta genetiska studier idag ser schizofreni som en fenotyp dvs både gener och miljö, myndigheterna som godkänner antipsykotika ser det som en sjukdom och flesta vetenskapliga studier är upplagda, som schizofreni är en enda sjukdom.
I DSM-5 skall schizofreni bedömas enligt 8 dimensioner = olika symptom. Det gör att det blir en bedömning av olikheter mellan individer, som kan bli viktig för att både finna orsak och bättre behandling.
Research Domain Criteria (RDoC) är ett nytt sätt att kliniskt forska på beteendebegrepp, där kända nervnätverk är involverade, vilket gör det lättare att hitta felen på cell och molekylär nivå.
De fem beteendebegreppen nu är positiv valens, negativ valens, kognition, sociala processer och upphetsning/reglering. Detta system ses som på en skala mellan normal till sjukt.
Man väntar sig att dagens diagnoser har fel hos en eller flera begreppen och att "sjukheten" kommer vara delvist gemensam mellan olika diagnoser.
Psykiatern kan kanske en dag för varje patient med schizofreni mäta olika symptom och då förstå kopplingen till beteendebegrepp, som försämrar hjärnans funktion och välja en lämplig behandling för just den personen.
Läs mer hos OUPBlog.
En sak som jag tycker bör tas med är arbetsförmåga, eftersom det är en viktig sak för samhället. Borde ingå i dimensionerna.
Ett fel med DSM-5 är att dimensionerna borde bedömas för alla psykiska diagnoser
och inte bara schizofreni. Detta för att upptäcka likheter mellan olika diagnoser och kanske hitta mellanformer.
Men dimensionsbegreppet är nytt och jag har en känsla att det kan finnas svårigheter där också. Allting brukar vara svårare än vad man tror det är. Symptom kan variera med tiden och med dimensionsbegreppet kan sjukdomen variera och sannolikt mest de första 5 åren. Sedan sjunker många symptom.