Linda van Paaschen, överläkare och specialist i psykiatri

För samma typ av psykiska besvär kan det vissa gånger erbjudas flerårig psykoterapi, men andra gånger enbart hänvisas till privata alternativ utanför sjukvården.

Därför behövs en tydligare gräns mellan hälsovård och sjukvård inom psykiatrin.

Det skriver Linda van Paaschen, överläkare och specialist i psykiatri.

Läs mer i Svenska Dagbladet. Tack Johannes för tipset!

Kommentar  
Bättre vård av missbruk och mer satsningar på rökavvänjning för att minska dödligheten och förbättra ekonomin.

Sedan finns det långtidssjukskrivna, som behöver hjälp att komma i arbete. Psykiatrin behöver ändra inriktning från inläggningar till förebyggande psykosociala behandlingar, rehabilitering, missbruksvård och rökavvänjning. Dvs skaka bort de sista minnerna av mentalsjukhusen.
Det som brister är psykosociala behandlingar. Viktigt att minnas att psykosociala behandlingar inte kräver psykiatrer, så den sparar psykiatrer på det sättet, men också genom att det blir färre psykoser och färre inläggningar med behov av psykiater. Den psykiatriska vården måste försöka att spara in på behovet av psykiatrer, eftersom det råder brist. Personaltillgången måste delvis styra vårdinriktningen.

Rehabilitering inom psykiatrin bör erbjudas på ett bättre sätt. Om alla med schizofreni, som vill arbeta fick IPS-modellen + kognitiv rehabilitering skulle dagens 15 % i arbete kunna öka till 60 % dvs 5 miljarder per år i besparing för samhället. Rehabilitering krävs också för de som kan behöva gruppboende eller som bor på gruppboende, men är i hyfsad form. Troligen kan kognitiv rehabilitering spara in på behovet av gruppboende - en plats kostar 500 000 kr per år.
Psykoterapi kan förekomma mot måttliga besvär om medicinering är otillräcklig, men då billigare KBT i grupp. Individuell psykoterapi förekommer enbart inom psykiatrin, eftersom den är dyr och man bör veta mer då för att ordinera den.

Det problem som kan komma är att lindriga psykiska besvär vill ha hjälp av psykiatrin för den är bäst. Trots att psykiatrin ger bäst effekt ju svårare symptom man har. I USA ägnas den psykiatriska vården som är privat åt lindriga symptom och livskriser. Där ger psykiatrin knappt någon effekt alls och är i stora delar verkningslös kan man säga.

Eftersom svåra symptom och funktionsförluster får bäst effekt inom psykiatrin, så bör psykiatrin fokusera på detta. T.ex om psykiatrin bara behandlade folk med lindriga symptom skulle det knappt bli någon effekt alls av verksamheten. Psykiatrin idag är bra på symptomlindring med mediciner. Mer ACT-team för vård av svårt sjuka och de med missbruk hemma i bostaden.
Det finns problem med de psykiska symptomen och att de är självrapporterade. Svårt för läkaren att veta om de verkligen finns, men mer objektiv diagnos kan komma. Psykiatrin och primärvården är samhällsfinansierade att minska samhällets kostnader för psykisk ohälsa är viktigast.

Vårdcentralerna skall ta hand om lindriga och måttliga besvär, men också remittera de med nedsatt funktionsförmåga, starka symptom och allvarliga diagnoser till psykiatrin. Viktigast för vårdcentralerna är att sortera bort de lindriga besvären erbjuda medicin och självhjälpsråd även om effekten är mindre bra. Psykoterapi tror jag inte så mycket på här. För dyrt och overksamt. Kanske självhjälpsråd, rekommendera självhjälpsböcker samt kanske ordna kvällskurser om hantera ångest, depression mm dvs billiga behandlingar.

Måttliga symptom är intressantare behandlingsmässigt. Medicinering kan vara verksamt, men också självhjälpsråd, självhjälpsböcker och kvällskurser om sjukdomshantering.