För att få bukt med den växande psykiska ohälsan är det främst två saker som behöver göras, skriver Urban Pettersson Bargo, styrelse­ledamot i Psykiatri­fonden.

1. Vi måste bli bättre på att berätta om resultaten från forskningsbaserade vård­insatser.

2. Stigmat kring psykisk ohälsa måste minska.

Läs mer i Dagens Medicin.

Kommentar  
Klinisk forskning har ofta resultatgaranti. Undersöker du 50 patienter får du alltid ett resultat. Men klinisk forskning kräver i praktiken att man skall vara läkare. Men annan forskning kan vara svårare och man kanske inte lyckas bevisa sin teori. Misslyckas man för länge förlorar man forskningsanslagen och då är man rökt som forskare. Ett tufft system. Det finns massor av bättre jobb än forskare. Man blir också begränsad och smal i sitt vetande.
Ganska tråkigt att bara ägna sig åt en sak utan att vara säker på att lyckas. Många forskare måste ha misslyckats med sina projekt.
Skulle aldrig vilja forska. Det är att jobba konstant för att kunna få mer pengar för att kunna fortsätta jobba konstant. Ett ekorrhjul är det för unga personer, som inte vet bättre. Jag har genomskådat det hela och avstår. Dåliga löner och anställningsförhållanden och dåliga meriter för andra jobb.
Admin1, du har varit i kontakt med väldigt många framstående personer. Synd att du själv drabbades. Annars hade du kunnat forska inom psykiatri.
På 70-talet åt jag lunch med en av Sveriges då bästa unga forskare. Han sa att han gärna hade forskat på psykisk sjukdom för han insåg att det var ett stort behov, men han kunde inte komma på ett projekt som kunde föra det framåt dvs för svårt. Tror det krävs mer grundforskning på hjärnan och hur den fungerar. Den genetiska forskningen ger en hel del ny kunskap, men det kräver mer tid. Jag tror att om det blir ett genombrott blir det en överraskning och en förändring i en redan känd biokemisk reaktion och alla kommer undra varför upptäcktes detta inte tidigare. Det är alltså något som redan är känt som det är fel på.