Regeringen har fört en politik för att få även personer med psykisk ohälsa ut i arbetslivet.

Vi anser att tanken bakom politiken varit bra. Även personer med psykisk ohälsa vill, och kan, många gånger arbeta. Att arbeta är en del i återhämtning från psykisk ohälsa.

Personer med långvarig psykisk ohälsa lever många gånger på bidrag.

Lön för utfört arbete stärker individen och är ett välkommet tillskott i kassan.

Att kunna unna sig något i slutet av månaden är också bra för den psykiska hälsan. (Till skillnad från att alltid behöva oroa sig för ekonomin. Det leder ofta till att man mår sämre psykiskt)

Om personen med psykisk ohälsa återhämtar sig så pass att denne kan arbeta blir samhällskostnaderna också mindre.

Arbetet måste dock vara anpassat efter förmågan.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Bra förslag från RSMH. Jag tror dock att dagens arbetsrehabilitering kan vara lite fel vid schizofreni. Sjukdomsförloppet karaktäriseras ofta av 5 jobbiga första år. Sedan ligger sjukdomen ganska konstant till 40 års åldern då förbättringar kan ske. Vid 50-60 års åldern sker ofta det största förbättringarna.

Så arbetsrehabiliteringsinsatser kan prövas några år efter insjuknandet, men om det misslyckas bör man kontrollera arbetsförmågan vid 40-50 års åldern. Kan finnas möjlighet för vissa att börja arbeta då.