bild

Marie Jacobsson från föreningen Balans i Västerås och Hans-Ola Sundberg och Claes Swedenborg från psykiatrin i Västmanland.

Förra året tog 60 personer från Västmanland sitt liv, i hela landet begick 1 531 personer självmord.

Och ordföranden för anhörigorganisationen Balans i Västerås anser att det finns brister i psykiatrin och att personalbrist är ett problem.

Läs mer hos Sveriges Radio.

Kommentar  
Kvinnor har ju också möjlighet att fortplanta sig i motsats till psykiskt sjuka män, vilket kan göra att denna grupp anses viktigare att hjälpa.
Unga kvinnor märks utåt, men om man ser på de som får tvångsvård, så har 75 % missbruk, så de är nog mest män. De självskadande kvinnor, som fick stor uppmärksamhet var bara ett 25-tal. Psykiatridebatten handlar mest om ett litet antal. tex självskadande kvinnor (25 st), tvångsvård (vart 10:e år) (om 75 % har missbruk kan nog tvångsvård vara berättigad) eller bältning som kan inträffa i en gång livet. Psykiatridebatten tillför inget för majoriteten psykiskt sjuka. Sådana frågor drivs inte. Utan mest kvällstidningsgrejor.
Mitt intryck av psykiatrin är att det mest handlar om att förhindra självmord bland unga kvinnor, helt i linje med vänsterpartiet.
Om man vill ha vård anses man inte tillräckligt sjuk för att få vård.
Psykiatrins resurser går främst att förebygga mord inte självmord. I hälften av psykiatrins sängar ligger personer med oftast missbruk och som främst är en fara för andra personer. Psykiatrins vårdtider är 5 år på rättspsyk och 3 månader på tvångsvård. Så man förhindrar främst inte självmord utan mord kan man säga. Nu de som sitter på rättspsyk har mest hotat eller misshandlat folk. Hotarna kanske kunde släppas ut tidigare för att frisätta sängplatser.

Troligen kan bättre missbruksvård frisätta vårdplatser. Det verkar som de med missbruk har 3 gånger större risk för tvångsvård - missbruk i kombination med psykossjukdom kan ge farlighet. Så större delen av tvångsvården kan vara motiverad.

Många tycker att om man vill ha vård att man skall få vård. Men eftersom de med tvångsvård måste få vård för att de är farliga, så kan de som kanske eventuellt bli farliga inte prioriteras förrän de är farliga. Man måste förstå detta och att resurserna är begränsade.