Risken att få tardiv dyskinesi är lägre med atypiska än för klassiska antipsykotika, även för högrisk personer.

Risken med klassiska antipsykotika är fördubblad jämfört med atypiska. 240 personer över 45 år, som hade begynnande tardiv dyskinesi fick 110 (Risperdal, Zyprexa eller Seroquel) och 130 klassiska antipsykotika (Haldol eller Mallorol).

För personer med klassiska antipsykotika var förekomsten av tardiv dyskinesi 3 % vid 1 månad, 19 % vid 2 månader och 45 % vid 6 månader, medan motsvarande värden för atypiska var 1 %, 3 % resp. 24 %.

Personerna i gruppen med atypiska medel var äldre och hade fler allvarliga extrapyramidala symptom.

Studien stöder att atypiska medel skall användas till individer mycket känsliga för tardiv dyskinesi men att de inte är helt riskfria på denna punkt.

Kommentar:

Klozapin (Leponex) ger ej tardiv dyskinesi och används i Sverige när tecken på tardiv dyskinesi uppstår. Riskgrupper för tardiv dyskinesi bör nog få atypiska antipsykotika, vilket borde innebära bl.a. äldre som har en förhöjd risk. En nackdel är att studien varade bara i 6 månader, eftersom resultatet för atypiska medel efter ett år hade varit intressant.

Källa:

Dolder CR, Jeste DV
Incidence of tardive dyskinesia with typical versus atypical antipsychotics in very high risk patients
Biol Psychiatry 15 1142-5 (2003)

 

Du har inte rätt att posta kommentarer