Vaknatten
Du talar till mig genom dimmorna min vän
och ledsagar mig runt reven till den strandsatta döden.
Du professionella gråterska som vänder om vid dörren,
för att ta farväl av ännu en torsk. Res dina värn
mot den oövervinneliga kärlekens stormar,
och gå sedan ditt fördärv till mötes.
Skulle jag sörja över tillspillogivna drömmar?
När allt jag lever i, är längtan till fjärran glädje.
Men tack för luciakaffet, sången och lussekatten.
Med morgonstjärnans klara färger klär jag vinternatten utanför,
för att somna bort från julsångerna före dopparedan.
Lucia-dikt av Viska-poet
- Kategori: Övrigt
Kommentar
- #2
- Melun
De sista raderna är vad man traditionsenligt gör trots att det är som det är. Som jag inte känner att jag orkar hålla igång och intressera mig för. Trots att alla tycks tycka att det är viktigt. Jag tackade i alla fall. 
- #1
- memphis
Suverän dikt! Särskilt stark är början men även fortsättningen. De sista raderna känns helt annorlunda men, de kanske inte hör till själva dikten. Tack för kaffet och det menar jag. Du är bra på att skriva dikter verkligen! :)
Du har inte rätt att posta kommentar utan enbart inloggade