Hannes Qvarfordt

Hannes Qvarfordt, oro kan vara ett förstadium till den mesta paranoian

Idag den 31 mars går remisstiden ut för Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för vård vid ångestsyndrom och depression hos barn, ungdomar och vuxna.

I stora drag rekommenderar man enbart olika varianter av kognitiv beteendeterapi (KBT) vid lindriga och medelsvåra tillstånd.

Vid medelsvåra till svåra tillstånd förordas antidepressiva läkemedel eller elektrokonvulsiv behandling (ECT), alternativt transkraniell magnetstimulering (rTMS)*.

Förslaget har med rätta mött en omfattande kritik från i stort sett alla berörda parter utanför själva den arbetsgrupp som har utformat det. Man kan i förslaget ana både partiska ställningstaganden till olika behandlingsmetoder och ett avsiktligt skevt urval i forskningsunderlaget.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Frågan är om man skall behandla lindriga symptom med KBT. Tvivlar på evidens för effekt där. Bättre ge antidepressiva som placebo, som är mycket billigare. Placeboeffekten brukar vara hög vid depression och har man lindriga symptom försvinner det i bruset så att säga och det blir svårt att se effekten. Självhjälpsråd kanske räcker vid lindriga symptom. Antidepressiva ger bäst effekt vid svåra depressioner. Det verkar ju mer symptom så ju bättre effekt. Sannolikt gäller samma sak andra behandlingar.

Antidepressiva är billiga och kanske max 200 kr för 6 månader. KBT är betydligt dyrare och säkert 10000-15000 kr. Psykoterapi är ganska dyr och tar tid för patienten kanske 10 timmar.
När jag gick i psykoterapi på 1980-talet, lade man skulden på föräldrarna, men det har man gått ifrån numera.
Skuldbelägga föräldrar går inte. Axiomet är att föräldrarna alltid har rätt. Allting kommer att braka om föräldrar skuldbeläggs. Den sjuke får därför bära en väldigt tung börda.