Elin Engström

Inte på länge har jag känt mig så upprymd som sedan jag bröt foten för drygt en vecka sedan.

Det var på måndagskvällen och jag spelade badminton en kort stund med min dotter.

Vi var hemma på vår gata och jag hade inte rätt skor. Det var lågskor, i och för sig foträta, men inga träningsskor och jag trampade snett förmodligen i rännstenen som går i en cirkel mellan huskropparna.

Läs mer i RSMHBloggen.