Anne-Sofie Höij

Jag vårdades 1962 tre veckor i bältessäng i isolerat mörkt rum.

Med fastspända armar, händer, bröstkorg, midja, höfter, vader och fötter.

Jag är osäker på hur man spänner fast idag men då var även huvudet fastspänt över pannan och med en bettskena i munnen.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Jag tror att allmänheten har liten förståelse för hur svårt det kan vara att vårda utåtagerande patienter.
På RSMH så invände man mot att kvinnor fick tvångsåtgärder och menade att det var något fel. Men kvinnor har bättre funktionsförmåga och då blir man bättre också på att vara stökig. Kvinnor skapar också mer problem på rättspsyk än män. Skulle gissa att schizoaffektiva och bipolära kan vara värst av alla. Särskilt då vid maniska psykoser.
de verkar mest vara juridik
När någon som är inlagd inom psykiatrin tar livet av sig, får vården skulden. De får bli syndabock, trots att det kan finnas så många andra orsaker till självmordet. Därför är nog personalen rädda för att inte göra allt för att förhindra suicid.
På 60-talet var inställningen annorlunda och mentalsjukhusen fanns kvar. Idag är det väl unga självskadande tjejer som bältas mest. Svårt att veta hur man kommer bort från det. Det krävs nog en anställd per självskadande tjej om man vill undvika bältning.

Om man ser på vuxna upptas tvångsvård till 75 % av missbrukare med psykossjukdom. Parallellt med att kraven på att tvångsvård skall avskaffas så finns krav på tvångsvård av missbrukare med lindrigare psykisk störning för att inte missbruket skall skada och döda dem. Visst missbruk av t.ex amfetamin eller kokain kan ge psykoser och därmed likna en psykossjukdom. Så i praktiken är det så att visst missbruk är att jämställa med allvarlig psykisk störning.