Jag kommer aldrig ta mig an tvång med lättsinne.

Samtidigt vill jag inte se ett samhälle utan tvångsvård, skriver Adel Abu Hamdeh.

Läs mer i Dagens Medicin.

Kommentar  
Det går inte att acceptera självmord. Självmord smittar. Självmord lämnar inte frid efter sig. Smärtan multipliceras bland de efterlevande.
https://www.gp.se/kultur/kultur/sj%C3%A4lvmord-%C3%A4r-inget-fritt-val-1.59125897
Det kan vara skönt att bli inlåst, när man är paranoid och känner sig förföljd. Det upplevs som trygghet.
Nu kanske inte det är hela världen att få tvångsvård och vara inlagd i snitt 3 månader. Man dör inte av det utan snarare tvärtom. I USA hamnar man istället i fängelse oftast, vilket inte är så kul. Men tvångsvård går ej att undvika och den får för stort utrymme i psykiatridebatten. Psykiatrins problem löses först om man löser dagliga problem och inte sällsyntheter som tvångsvård. Alla skulle må bättre om man krävde psykosociala behandlingar till alla och inte bara 10 %. Tvångsvården skulle säkert minska då också.
Anhöriga brukar vara arga på vårdpersonalen i psykiatrin när någon har begått självmord. Då undrar de
varför tvångsmedel inte har satts in. Psykiatrin blir då ofta syndabock för det som skett.