Det finns mycket som jag som passerat de 70 inte har hängt med i.

Rent praktiskt och vardagligt är det den snabba datoriseringen.

Det är mycket som jag bör försöka lära mig, men jag håller fast vid att allt inte har enbart datatekniska lösningar.

Människolivet med dess glädje och sorg, dess hälsa och sjukdom, kan inte reduceras till binära formler av ettor och nollor.

Läs mer i Läkartidningen.

Kommentarer   
inga
#3 inga 2013-12-12 18:33
Klokhet, medmänsklighet i denna artikel!
Geta
#2 Geta 2013-11-23 22:07
Senast jag var hos psykiatrisjuksköterskan frågade jag om det mest är samtal, som de sysslar med på mottagningen. Hon sa att det har de inte tid med, utan det är mest injektioner som de ägnar sig åt.
Admin1
#1 Admin1 2013-11-23 21:47
Citat ur artikeln:

"Det som jag saknar mest är tid för de vardagliga och fruktbringande samtalen. Det verkar vara tiden tillsammans mellan skötare och patienter som har strypts åt. Sker detta, frågar jag mig, som en följd av svårigheterna att påvisa vikten av de oplanerade samtalen, vikten av de små orden som avslöjar intresse och värme? Hur mäter man sådant med våra binära datorprogram?"

En med schizofreni är bara inlagd 6 dagar per år. Bättre att fokusera på hur vardagen ser ut och göra den drägligare än att muntra upp inläggningarna. Inläggningar är inte så viktiga längre utan en marginell företeelse. 10-20 % av de med schizofreni är aldrig inlagda dessutom och sedan har 25 % bara en psykos i livet. Själv har jag inte varit inlagd på över 20 år. Inläggningar är bara viktiga för psykiatrin och deras stora grej :-)

Du har inte rätt att posta kommentarer