Boken kostar 189 kr på adlibris.se
Från häxkraft till "kemisk obalans".
Psykisk ohälsa har alltid funnits – nu hoppas författaren Christian Dahlström kunna belysa problemen genom att berätta sin egen historia.
”Det här är fan inte klokt. Det är en skam att det inte förändras eftersom vi aldrig haft så goda förutsättningar som nu”, säger han.
Hans mamma hade problem både med schizofreni och missbruk.
Läs mer hos allas.se.
Läs artikel i Dagens Nyheter.
http://www.mynewsdesk.com/se/daresay/pressreleases/vaar-copywriter-christian-tilldelad-fantastisk-utmaerkelse-2685678
Det troliga är att denne överste Reinfeldt var släkt med vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt och han lär vara ättling till en betjänt vid drottning Lovisa Ulrikas hov på 1700-talet. Lovisa Ulrika var mor till Gustav III.
Hennes idoler var de indiska vishetslärare som det kryllade av i 60-talets förnuftiga Sverige då Gud var död och människan frisk. Jag, liksom många andra sprang åt det håll jag trodde ljuset kom ifrån.
Det var ingen psykiater som ställde diagnosen "patologiskt överutvecklat färgsinne..." Det var en cancerforskare. Jag hade då tagit en praktikantplats för att utbilda mig till läkarsekreterare och han och ytterligare en läkare hade föreslagit att jag skulle ta med något färgglatt och sätta upp på väggen inne i mitt arbetsrum.
Han försökte till och med kontakta psykakuten för att jag skulle få förtur men hans gode vän överläkaren där var på semester så jag hann få nytt jobb och fly hals över huvud.
De cirka 3 veckor jag var kvar drömmer jag mardrömmar om än i dag.
Det stämmer.
Inte förrän jag var 45 år lyckades jag få en förtidspension. Den psykiater jag hade turen att komma till fick kämpa i tre år innan hon lyckades få försäkringskassan att bevilja min förtidspension.
Hade hon inte lyckats så hade det här aldrig blivit skrivet.
Jag rantade hos psykiaters. Önskedrömmen var en förtidspension så jag kunde gömma mig undan med min skam.
Jag bodde i Södertälje och trakasserades av ett kollektiv pizzeriagangsters som bodde i samma trappuppgång. Det var tre månaders uppsägningstid på lägenheten men deras chef ville ha en egen lägenhet så jag putsade helgonglorian på gangstern så hyresvärden godkände honom.
Min skrivbordslåda var då rågad med "godsaker" som knäppdoktorer skrivit ut och jag tog en påse till namnammet. Gangstern erbjöd sig att ta hand om påsen och slänga den i sopnedkastet men jag hörde aldrig någon lucka stängas.
Nåja! Det knäppdoktorerna ansåg vara nyttigt för mig kunde väl komma till nytta för andra, tänkte jag. Sedan i "osynliga huset" i Västra Flemingsbergs miljonprogram började jag åter igen att måla, men jag teg om det.