Personer med schizofreni och deras friska anhöriga visar en signifikant uttunning av hjärnbarken jämfört med psykiskt friska personer utan schizofreni i släkten.
Vidare både vid schizofreni och hos anhöriga sågs en koppling mellan kognitiv dysfunktion och reduktion av tjockleken av frontala hjärnbarken och mellan predisposition till hallucinationer och minskad tjocklek av superior temporala gyrus.
Läs mer hos NEWSMedical.
http://www.viska.se/index.php/nyheter/4-nya-roen/3464-kortexuttunningen-vid-schizofreni-svartolkad
Man har enträget under årtionden satsat ofantliga summor på att skilja schizofrena individer från "normal befolkningen" och till vilken nytta för oss drabbade kan man med befog fråga sig?
Om man i stället från början enträget lagt ner ett gediget arbete på att skapa en förståelse för hur det "normala" under vissa omständigheter kan övergå i något som diagnostiseras...
En teori är att "filtret" hos både schizofrena och hos oss nära släktingar är annorlunda. En del personer med detta annorlunda filter har lättare att skapa nya associationer, är mer kreativa. Vid psykossjukdom är det kanske en kreativ kraft som liksom blir för stark för att fungera, hjärnan skapar egna intryck (hallucinationer) och bygger upp bisarra sammanhang (vanföreställningar), medan kreativiteten hos friska släktingar kan kanaliseras på andra sätt (inom konst, forskning etc).
Att forskningen letar upp vad som förenar och skiljer den friska "med schizofrenigener" från den person som drabbas av sjukdomen ser jag som bra och viktigt!
Vad finns det för bevis för detta? Jag är också skeptisk.