Kan man skriva om psykisk ohälsa utan att ta med det lidande det innebär för den enskilda individen?
Kanske men jag vet inte hur.
Jag funderar ibland på vad det är jag behöver när gnistan är borta och ersatts av hopplöshet och mörker.
Läs vad Anna Isaksson skriver i RSMHBloggen.
Du ska nog inte ta det här personligt. Viska och RSMH är lite konkurrenter.
Jag tycker inte det är lämpligt att förlöjliga vare sig de som skriver eller deras sjukdomar och symptom.
Kan det ligga någon tidigare irritation mot den blogg jag skriver i eller är det verkligen så urbota fånigt det jag skriver?
Jag tror inte anhöriga till döda letar omkring på självhjälpssajter efter råd utan är väl mer på SPES eller atödsajter för anhöriga för att lära sig hantera sorgen.
Beteendeaktivering har effekt mot depression och går ut på att göra roliga saker, men det är lite KBT-stuk ändå. Roliga saker kan vara t.ex att se komedier.
Dödligheten vid vanlig depression är 10 %, men bipolär har 20 %. Borderline, depression, anorexia och bipolär har störst självmordsfrekvens.
Det jag skriver verkar ju vara så löjeväckande. Ligger det något annat bakom som jag inte känner till. Jag är ju alldeles ny som bloggare. Älskar att skriva och tänkte att det här kan vara ett bra sätt att göra något meningsfullt.
Depression är allvarligt, Admin har säkert koll på både självmordsstatistik och hur många som är drabbade.
Jag känner till flera unga människor i min omgivning som inte orkat leva vidare.
Tror inte det vore så lämpligt att säga till deras anhöriga att mungipshissaren Hugo eller komedier hade varit en bra hjälp för deras 20-åringar som nu är borta för alltid.
Nu tackar jag för mig
Anna/Yoki
Sök patent, den kommer att revolutionera psykiatrins behandling av depressioner.
Då behövs varken KBT, antidepressiva eller ECT (tack och lov)
Jag håller mig nog till valpar, opera, motion och samvaro med goda, glada vänner.
Medvänlig hälsning.
Anna Isaksson/Yoki