Lindha Holmqvist skriver på RSMH-bloggen om en otrygghetskänsla som grundar sig i barndomen.

”Min psykolog har sagt till mig att våga tänka det värsta tänkbara. För det är bara tankar och inget som är farligt.”

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Jag flyttade hemifrån, när jag var 17 år men det var tillräckligt för att få mig ur balans. Jag var van vid naturen och hamnade i en stenöken. Kom ifrån mina kamrater. Allt var nytt.
Jag flyttade också mycket i barndomen och när jag började i 4:e klass var det min 5:e skola. Sedan avtog det. Som barn tyckte jag inte det var onormalt utan tänkte på det först senare. Nackdelen med flyttandet var att barndomsvänner försvann, men annars såg jag inte så mycket negativt. Det positiva var att jag fick träffa mycket folk på det sättet och kanske 5-6 gånger mer än normalt. Ångest och oro ser jag som en mild vanföreställning och vid psykos har man ofta hög ångest pga vanföreställningar och paranoia. Mitt råd: Lös alltid de problem du faktiskt har och ej de problem du tror att du kanske kan få.