Kategori: Böcker om schizofreni
Sidor: 240
Pris: 134 kr
ISBN: 9781583225431
År: 2002
Länk: Länk

Visningar: 1311

  0 / 0
Dålig Bäst 

Recension

Skriven av Administrator

 

Författaren till boken, Mark Vonnegut är son till den kände amerikanske författaren Kurt Vonnegut. Boken gjorde mig lite besviken. Mark insjuknade redan 1971 och boken är utgiven 1975. Den är därför inte särskilt representativ för de som har schizofreni idag.

Mark tar en fil kand i religion 1969. Vid mönstringen för Vietnamkriget blir han frikallad av psykiska skäl, vilket glädjer honom. Därefter beger han sig till Kanada med sin flickvän för att leva i ett kollektiv på en avlägsen gård med andra hippies. Det experimenteras en del med droger, förutom jordbruk och getskötsel.

När pappa blir berömd, hans föräldrar skiljer sig och hans flickvän tillfälligt försvinner med en annan man växer långsamt en psykos fram. Hippierna blir lite konfunderade. De anser att mentalsjukhus är förtryckarinstrument och försöker att hjälpa honom genom att flytta honom till en lägenhet i staden.

Där övervakas att han så att han inte skadar sig. De anlitar en guru, som skall prata med Mark. Mark tycker att guruns snack är mycket tokigare än hans egna hörselhallucinationer. Här har han rätt för gurun hamnar också på mentalsjukhuset 2 veckor efter Mark och han hade varit där förr. Han greps för övrigt av polisen utanför lägenheten.

Till lägenheten kommer också en dag en underlig man, som skriver dikter på väggarna och berättar att han känner sig förföljd. Det var inte paranoia utan han var verkligen förföljd, eftersom han var på rymmen från ett mentalsjukhus i Oregon.

Till slut hamnar Mark på mentalsjukhus och får Hibernal. Han återhämtar sig ganska snabbt, trots att han var i ett väldigt dåligt skick. När överläkaren är bortrest lyckas han övertala en snäll läkare att skriva ut honom redan efter 2,5 vecka.

Han återvänder till gården utan Hibernal, men redan efter några veckor återinsjuknar han. Han återvänder till mentalsjukhuset nu iförd tvångströja och i sällskap av 3 poliser. Där får han ytterligare sammanbrott och elchocker, något som han är positiv till. Han är dock inte förtjust i Hibernal.

Långsamt blir han bättre och får bo i en lägenhet i staden. Han tar sitt Hibernal. Pappan skickar en artikel om att Hibernal inte passar för personer som just han. Han slutar ta det. Vid ett återbesök hos psykiatrikern får han beröm för hur fint han mår. Han berättar att det beror på att han slutat med Hibernal och han langar fram tidningsurklippet, som pappan skickat. Detta imponerar dock ej på psykiatrikern, som har ett långt samtal med honom och hans mamma.

Mark återvänder till gården. Andra där har också psykiska problem. En gillar inte Marks psykiatriker, eftersom han kör Cadillac och har bebisblå krokodilskor. Han pratar om att bygga en vadderad cell och en utrustning för elchocker, så att Mark skulle kunna få vården hemma på gården istället för på mentalsjukhuset.

Kollektivet upplöses ganska snart och alla lämnar gården. Mark börjar läsa medicin, blir barnläkare och utgör därmed beviset på att det går att utbilda sig till läkare fast man har schizofreni.

Jag hade svårt att identifiera mig med hans sjukdomshistoria för så illa däran har jag aldrig varit. Att leva i hippiemiljö och kollektiv är ju inte normalt idag heller. Mentalsjukhusen finns inte och mycket av vården har förändrats. En person med schizofreni idag får därför inte särskilt stort utbyte av boken. Möjligen kan den rekommenderas till 40-talister och personer som arbetat på de numera nedlagda mentalsjukhusen, som vill ha en nostalgikick.

Express till paradiset
Svenska upplagan finns enbart på bibliotek. Men engelsk upplaga The Eden Express finns på Adlibris.

Tillagd:

Du har inte rätt att posta kommentarer