Blodet fascinerar mig

Många som skär sig, skär sig för att lindra sin ångest. Jag skär mig för att jag är fascinerad av blodet. Jag gillar inte blod på andra, då folk råkat ut för olyckor och sådant. Men blod som är menat att komma, blod som stilla rinner längs huden. Det är vackert.

Nu är jag inte typen som är sönderskuren med en massa ärr. Tvärtom. Jag skär mig väldigt sällan. I snitt har jag skurit mig någon gång vartannat år.

Någon som känner igen sig? Eller är jag ensam knäppgök? .?

Jag skar mig som ung, men det gjorde jag för att dämpa ångest...

Pröva att måla bilder med röd färg istället för att skära dig...

Jag har skurit mig lite då och då...
Det har varit för blodets skull, jag älskar känslan av att känna blodet och se det, ibland ta det i munnen. Låter som en psykopat!
menmen...
Det hjälper inte med en röd penna, det är inte samma sak...

jag vet inte vad man kan göra men nu vet du att du inte är ensam.

Du är verkligen inte ensam om det..
Smärtan lugnar mej även & jag skadar mej själv på alla möjliga sätt (som bestraffning & lugnande), men det är framförallt blodet som ger den stora effekten.. det lugnar och är harmoniskt, vackert.
Att se blodet flyta mycket.. gillar att se min hud blodig, ärrad och skadad.. det fyller lite & lugnar.. ger lite ro..
Att dricka det också, för då renar jag min inre smutsighet lite..

Jag skär mig (tyvärr) också då och då. Då känner jag att det är skadan som är helt i fokus. Blodet är inte det viktigaste. Svårt att förklara så här...

Skönt å höra (eller hur man ska uttrycka det) att jag inte är ensam om det.