Efter att det brast mellan mig och min fästman för många många år sedan, efter en massa smärtor i form av tex barndomen, misshandel, sjukdom i familjen, krossade framtidsdrömmar och universitetsutbildning som gick i stöpet...så undrar jag om själslig smärta är en illusion?
Är den verklig? Och varför skulle Gud vilja att man smärtas isåfall?
Känns som smärta i själen ibland beror på personens resiliens snarare. Vi som har sjukdom kanske är extra sköra, inga mediciner väger upp mot själens smärta och allt samlas upp och blir till kroniska upplagringar.
__
För att fatta mig kort, är själslig smärta bara en illusion?
