Kan någon förklara?

Finns det någon här på sajten som har kunnat förklara för sina anhöriga hur det verkligen känns att ha en schitzofrenisjukdom? Jag tror inte att jag har lyckats. När jag är sjuk vågar jag inget säga eftersom jag inte litar på någon och när jag är frisk förstår jag knappt vad som hänt eller hur jag har tänkt.

Jag har lyckats förklara ganska bra för min bästa vän och en kusin som jag står nära. Att dessa människor har delvis kunnat förstå och även känt empati har varit viktigt för mitt tillfrisknande. Hur det var att vara sjuk kommer jag ihåg ganska bra. Däremot har jag svårt att förstå hur dåligt jag egentligen mådde, förstår det bara på ett intellektuellt plan. Kanske är det tur att man inte minns hur illa det egentligen var. Då kanske det hade varit svårt att gå vidare.

Min släkt har lite svårt att förstå saker och ting, som inte drabbar dem själva. Jag har inte direkt tyckt att det skulle ge så mycket att förklara för dem, eftersom de inte är drabbade själv så skulle de aldrig förstå.

Det finns en gammal broschyr om Neuroleptika som kan finnas på apoteken som kanske finns där fortfarande. Den kan vara något för anhöriga att läsa. Broschyren finns på nätet:
www.sbu.se/www/index.asp?ReportI ... 9&typeID=5

Det finns också en artikel om hur en engelska har valt att informera om sin sjukdom:
www.viska.se/index.php/nyheter/7 ... in-sjukdom

Nej, allt blir så invecklat när jag ska förklara så jag känner inte att det är någon mening med att börja. Då kan dom ju tro att jag har blivit sjuk igen. Tack för tippsen

-

Jag pratar inte heller om min sjukdom till mina nära. Men ibland undrar jag om det är så att dom inte vågar fråga mej rent ut. Förstår ibland att jag har ögonen på mig, om ni förstår vad jag menar, har väl alltid varit spontan av mig, så en och annan groda har det blivit. Därför känns det ibland som om jag blir lite låst nu för tiden. Jag har fått för mig att alla ser och hör mig på ett annat sätt nu, efter alla psykoser, trots att jag alltid varit lite udda.