En orolig undran

Hej alla

Jag är en mamma till en son på 19 år som har varit inlagd (frivilligt) på psyk. Han har mått dåligt av och till i ett år. Det blev akut för ett tag sedan. Det visade sig att han hade psykos. Vi vet inte hur länge han har haft den. Med kanske sedan flera år men att den bröt ut nu. Han hör inga röster men har vanföreställningar och är lite paranoid. Han har ätit Rispedal i tre veckor och verkar må mycket bättre. Han verkar inte ha några kognitiva problem av psykosen, eller det kanske är för tidigt att säga? Han får hjälp av öppenvården. Han ska börja arbeta om en vecka med läkarens godkännande. Han skulle aldrig ha gått med på något annat ändå! Han är ute idag med kompisar och festar. Håller på att oroa ihjäl mig. Läkaren är inne på att han har Hebefreni Schizofreni. När jag läser om den diagnosen så tycker jag att en del stämmer men bara ytligt. Han är inte ett dugg barnslig eller osjälvständig. Inte mer än vilken 19-åring som bor hemma är. Han har bott och studerat på internat i 3 år och lyckades få slutbetyg! Han har hela familjens fulla beundran och stöd. För vi misstänker att hans sjukdom började redan i 14-års åldern. Har ni några tips eller råd så att jag vi kan hjälpa honom. Är det någon som vet något om hebefreni? Tacksam för allt! Det har varit en stor tröst för mig att vara inne och läsa era inlägg.

Hej Inhopp! När min mor fick veta att jag har en psykossjukdom blev hon helt plötsligt överbeskyddande! Jag vet att det inte var lätt för henne, men jag har ju förståelse för det såhär efteråt.

Men, till dig vill jag säga; Bekymra dig inte som min morsa gjorde! Han är 19 vårar han kommer att klara det! Det har jag på känn att han kommer att göra..

Du får ge dig till tåls! Tids nog kommer han säkert själv att bli pappa, med en liten på armen med en tjej vid sín sida, kan hända ialla fall :lol:
Han är ju vuxen! Ta det lugnt, jag tror det ordnar sig!

Ps; jag själv fyller 56 vårar i år, men vägrar inom mig att bli äldre än sexton!

Hej! Vill bara säga att det är bra att han gick med på vården frivilligt. Det gjorde inte jag i den åldern när jag insjuknade. Det verkar som om han litar på den hjälp han får då och det är fint.
Du verkar vara en mamma som bryr sig om mycket om din son. Det är oerhört positivt. jag är så oerhört tacksam mot min familj som funnits där och stöttat mig genom åren. Det har betytt så mycket för mig i mitt tillfrisknande. Jag känner mig i stort sett nöjd med mig själv och mitt liv numera. Är tillfreds. Och har återhämtat mig bra. Mycket tack vare dem. Så familjen är viktig. Du behöver absolut inte vara perfekt. det kan ingen vara. och det har inte min familj heller varit. Bara att de funnits där och trott på mig har varit viktigt. Försök att inte skuldblasta dig själv. Det har jag inte velat att mina föräldrar skulle gjort. Men jag vet att det är lätt hänt.
Jag är av den orubbliga tron att man kan bli frisk eller återhämta sig även från denna sjukdom. och det har varit viktigt för mig. och burit mig framåt. Så hopp är viktigt att ha tror jag.
Försök att se till att han kan få gå i terapi. Det har jag gjort. Det är jättebra med en så pass utbildad person vid sin sida som stöd och hjälp. Vi har pratat både om nuet och det förgångna och framtiden. Det kan ta lång tid och det kan ta kort tid. jag har gått i terapi i tio år nu. Numera har jag också sökt hjälp av en utomstående terapeut-en kurator som jag har tät telefonkontakt med och som förstår mig väldigt bra. Henne har jag sökt upp själv.
Lägg inga krav på honom. Det har varit viktigt för mig.
Önskar er allt väl och lycka till! Linnea

Hebefren schizofreni är en ungdomsform av schizofreni, som startar alltså tidigt i livet. För schizofreni är det bäst att vara så gammal som möjligt när man får sjukdomen för symptomen brukar bli mildare då. Det finns en här på sajten, Vargen, som har hebefren schizofreni, men det var några dagar sedan han var här.

Det är ju fantastiskt att han redan mår så bra att han kan börja jobba. Efter en psykos kan man ofta få en depression sk postpsykotisk depression, som ofta brukar behandlas med antidepressiva.

Bra att han får så god effekt av Risperdal. Första psykosen brukar 90 % få effekt av antipsykotika, men efter ett par år har siffran sjunkit till 70 %. Det är väl återfall i psykos som gör att effekten förloras. Mitt råd är att han första åren skulle använda Risperdal Consta dvs depånjektioner, så att han inte slutar med medicinen och får återfall i psykos och kanske förlorar läkemedelseffekten.

Personligt ombud kan vara bra att ha om man är nyinsjuknad. Kan hjälpa till och tillvarata din sons intressen vad gäller vård, arbete, studier mm.

Om man har schizofreni brukar man få en kurs i patientutbildning, som minskar symptom och återfall i psykos. Det finns också på många håll utbildningar för familjen också, som är viktiga att gå.

Det är viktigt med arbete occh sysselsättning. Kommunen är egentligen skyldiga att ordna daglig sysselsättning till de med schizofreni. även om det ofta inte fungerar i praktiken.

Jag har Heberfen schizofreni

Hej igen

Tack för alla svar! Det känns på något sätt bättre att få svar från folk som har "inside information". Det blir så kliniskt när läkarna ska förklara. När vi förstod vad det handlade om så kändes det som om vi skulle förlora vår son. Till jag själv började läsa och ta reda på mer om sjukdomen. Då kändes det faktiskt mycket bättre! Sedan fick jag nys om Viska och det har lärt mig en del och tagit död på en del fördomar <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> . Egentligen är det inte konstigare att ha schizofreni än tex diabetes, bara svårare. Vår son är enveten som en lus och är villig att ta sina mediciner bara vi ger f-n i hans privat liv. Det kan vi mer än gärna ställa upp på.

Killergirl: Känner du igen dig i beskrivningen av din diagnos? Hoppas att du inte tar illa upp att jag frågar.