Jag har under flera år funderat kring utbilda mig till sjuksköterska. Jag funderar på vem man ska prata med kring detta. Det kan väl knappast vara AF? Kom nog på det just precis... studievägledningscentrum. Kanske skulle ta ett snack med dem. Det är så om jag ska läsa utbildningen vill jag läsa på halvfart. Jag tvivlar på att jag klarar fullt tempo i dagsläget.
I stort trivs jag med jobbet som kontaktperson/ledsagare, men tror kanske att jag känt ännu mer mening och glädje i att jobba som sjuksköterska. Sen saknar jag lite det där att man inte har några arbetskompisar. Men jag vet inte, det är i alla fall en fundering jag haft sedan flera år tillbaka. Från början var en av tankarna med att jag pluggade på folkhögskola att jag skulle bli sjuksköterska.
Mamma har jobbat hela sitt liv som sjuksköterska, men hon är pensionär nu.
Jag tror inte det är så farligt för mig i.o.m. att jag i princip är symtomfri och dessutom har jag inte schizofreni, utan mer allmän psykossjukdom. Jag tror det är bättre att vara ärlig med detta. Det är 8 år sedan tror jag sedan min sista psykos. (Kollade, faktiskt 9 år sedan nu)
Varför skulle jobbet vara heltid 733215? Min mamma t.ex. jobbade t.ex. 75% när vi var små.
