Lönebidrag?

Hur många är det här som jobbar? Och av er, är det genom lönebidrag? För många av oss har det kommit att bli en standardlösning när vi ska ut på arbetsmarknaden. Tycker det är synd. Det är lättare att få jobb via den ordinarie arbetsmarknaden än om man ska krångla med lönebidrag och slussas in i något B-lag på en arbetsplats. Själv hade jag väldigt dålig självkänsla i början på 90-talet och sökte in på dåvarande AF Rehab, kallat AMI. Där gick jag i en "kurs" för att presentera mig som den sjuka person jag var (obs, ironi) och gick och skräpade på deras praktiklösningar. Sedan kom den stora dagen när de hittat den riktiga praktikplatsen, perfekt för just mina behov. Jag hamnade på en larmfirma som enbart bestod av män. Så jag blev trakasserad och nertrampad av chefen, kontrollerad och under uppsikt mer än någon annan. Det var gräsligt. Så jag tog mitt pick och pack och drog efter 8 plågsamma månader.

Så jag återkom till AMI där man talade om för mig att jag aldrig skulle ha en chans på den ordinarie arbetsmarknaden. Oj, så fel de hade. Sökte en praktik med hopp om anställning och fick båda. Och förhållandena på jobbet var bra och tillåtande.

Så ge inte upp genom att retirera till ett jobb med lönebidrag. Du får sämre betalt p g a ditt "handikapp" och riskerar att mobbas genom att du står längst ner på stegen. Go for it!

Bättre med lönebidrag än inget alls. Mer pengar än sjukersättning om man inte har en massa från AFA. Att du blev mobbad kanske berodde på att du kom med psykologuttalanden. Om du nu är det d v s psykolog??

Det är tufft att vara öppet psykiskt sjuk på öppna marknaden med lönebidrag.

Ska på arbetsintervju för en lönebidragsanställning snart. Det är på samma arbetsplats där jag haft praktik. Övergången mellan praktik och arbete är bökig, men arbetsförmedlingen gör så gott de kan för att göra övergången så smidig som möjligt

Jag hade lönebidragsanställning förut, då betalade arbetsförmedlingen 70% av min lön till arbetsgivaren. Jag jobbade "bara" halvtid.

En annan på samma arbetsplats hade 75% anställning och även han lönebidragsanställning. Han fick börja klockan 0900 på morgonen om han ville, medan jag fick börja kl 0700.

Min lön var lägsta möjliga och jag hade inte råd med bil, så jag fick åka buss/tåg till jobbet. Gick upp klockan 0400 varje vardagsmorgon och när jag kom hem somnade jag ofta sittandes på toaletten.

Jag fick bo hos mamma stor del av tiden som jag jobbade där, eftersom min inkomst (lön+aktivitetsersättning) var för låg för att kunna ta bostadslån. Enda sättet för mig att kunna flytta hemifrån var om jag började plugga. Sagt och gjort, och studierna gick fruktansvärt dåligt.
​​​

Lönebidrag kan vara bra om sjukersättningen är vilande. Då kan man avsluta jobbet om det inte är bra och återgå till sjukersättning. Med rätt hjälp kan 60 % jobba mot dagens 8 %. Men hjälpinsatserna går till de som vill jobba, men alla vill inte det.